Hoppsan!! En arg Anonym läsare minsann.....

Att man får kommentarer på sina inlägg är helt ok. Jag har gjort det möjligt att det ska vara så. Men om man nu gör det så kan man väl ändå vara så rak att man skriver ner sitt eget namn?! Eller törs man inte stå för åsikt när man väl sätter det på pränt, gömd bakom en skärm? Och man behöver heller inte hålla med mig, men när det handlar om mina barn då väljer jag att svara på kritiken...

Jag vill då bemöta denna kommentar som dykt upp till mitt inlägg som handlade om Livias pappa. Eftersom du är Anonym så behöver du inte "skämmas" för att jag lägger upp det Du har skrivit här.

"Jag tycker att det är oerhört själviskt både mot pappan och ditt barn att ge han skulden i det hela. Har läst många av dina blogginlägg och det handlar i princip om hur du porträtterar honom som skurken i allt detta. Personligen håller jag inte alls med dig. Jag tycker ett barn ska ha rätt till båda sina föräldrar och jag VET hur det kan kännas för ett barn att växa upp utan en pappa. Jag är för jämställdhet något som många säger att dom är men trots det så agerar dom helt emot principen. Om du ville bli ensamstående mamma så tycker jag absolut inte att du ska hänga ut honom överhuvudtaget, det är ett val du gjort. Man är två om att göra ett barn och man borde ha samma rätt att ta ett beslut i den här sitsen. Fine att du valde att behålla men då ska du leva med det själviska beslutet och inte blanda in honom i det..."

Jag har ALDRIG utmålat honom för att vara "skurken" i detta. Och ska vi prata om "skuld" så är vi väl lika skyldiga till detta båda två? Som du själv skriver så är man två stycken. Där är vi rörande överens!
Och att jag är trött och har gnällt mycket under hösten beror på många saker som jag inte skriver här. Men oavsett om man är ensamstående eller ett par som har barn så ÄR det jobbigt att uppfostra barn. 

Jag har heller aldrig talat om vem han är här och det skulle jag heller aldrig göra. OM han inte själv säger att det är ok.
Att Livia har en pappa vet alla, sen är det mitt val att skriva om det här eller inte. Och det må vara själviskt. 
Jag vet också mycket väl att Livia kan komma att läsa dessa inlägg en dag. Därför skriver jag inget jag inte kan stå för eller förklara för henne hur jag menat. 

Han VALDE själv att inte finnas med och av den anledningen så har jag inte kontaktat honom heller. Eftersom det är hans beslut och som jag respekterar. Jag kan förstå på ett sätt men på ett annat sätt gör jag det inte. Han HADE rätten, men sa ifrån sig den. Alltså stod jag med beslutet själv. Om jag nu hade gjort abort, hur stor hade då MIN rätt varit? Eller att han hade sagt åt mig att du MÅSTE göra abort! Hur stor del i det beslutet hade då jag haft? Om jag då hade gjort något jag visste att jag inte skulle klara av? Hur blev det då med jämnlikheten? 

Du skriver att du växte upp utan en pappa. 
Jag har växt upp utan mina biologiska föräldrar. Jag kanske kommer att kunna förstå Livia på ett annat sätt när hon växer upp, än vad andra barn utan en av sina föräldrar gör. Jag vet hur det är att sakna någon, någon man inte har en aning om vem det är, någon man bara har ett namn på. Visst är det en sorg ibland, men har man stöd från vänner och familj då lovar jag dig att det kommer att gå bra för henne i af. 

Jag kommer heller ALDRIG någonsin prata illa om honom inför henne. Jag gör det inte nu och varför skulle jag göra det sen? Han är hennes far och han kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Precis på samma sätt som Dannes pappa finns i mitt hjärta. Jag kommer ALDRIG kunna hata dem någonsin!!

Att jag ville bli ensamstående mamma skriver du. Det är väl sällan något man vill och lika lite jag. Dock kan de beslut man tar innebära att det blir så. Det kan ju hända även fast man varit tillsammans, gift och bott ihop i flera år. Jag förstår hur du menar men samtidigt är ditt argument inte direkt hållbart.

Till slut vill jag återigen säga att OM du inte törs skriva ditt namn vem DU är och Du ger mig kritik som Du har gjort då tycker jag att Du faktiskt kan hålla tyst om Dina åsikter. Nästa gång det kliar i fingrarna sen Du har läst ett inlägg från mig så skriv till min mail daniella.mattiasson@gmail.com Så LOVAR jag dig att vi kan diskutera på det sättet istället. 
Och OM du tycker att jag ger min dotters far skulden mm då är också ett tips att inte ens läsa min blogg mera då du verkar reta dig på mig.  Eller kanske läsa detta inlägg igen.. ;-)

Personligen förstår jag inte alls varför Du ens följer min blogg..... 

Fridens Liljor Du Anonyma människa...