Hur personlig ska man egentligen bli i en blogg? Hur mycket ska man ge andra insyn i sitt eget, sina barns och sin familjs liv?
Det är en svår fråga tycker jag.
Jag har berättat tidigare rätt allmänt hur mitt liv varit, vad som hänt, vad vi har gjort och vad vi ska göra.
Och även om jag är arg eller förbannad. (Att jag har och kan vara arg på min dotters far är ju för att han MISSAR så mycket med en så underbar tjej, inte arg för min egen del. Jag njuter ju av henne varje dag :-) .. )
Vissa saker lägger jag däremot inte upp, tex pottträning, toalettbesök, bilder på där Livia är naken eller inte har tröja/byxa på sig. Där går gränsen för mig. Vem tycker om att man lägger upp bilder på en själv med bar över/underkropp? Eller när man sitter på dass? Ja jag gillar det inte så därför gör jag inte det med henne eller Danne heller.
Man tar ju en chansning till att människor man inte vet vilka det är läser inläggen, även vänner och de jag är bekanta med också. Liksom det som är lite meningen med en blogg.. ;-)
Och ja, jag har tänkt tanken också att hennes far kanske faktiskt hittar den här bloggen och läser den. Ja, jag kan stå för det jag skriver inför honom också. Absolut inga problem med det om någon undrar.
Folk som har åsikter men inte vågar stå för dem, att när de inte håller med mig i saker och ting, plitar ner något anonymt. Små Nättroll! Det bara kliar för mycket i fingrarna på dessa människor.
Alla har rätt till en egen åsikt men när det gäller bloggar överlag, var så pass rak och ärlig och skriv ditt eget namn oavsett om det är kritik eller positivt du skriver!
Och att har man kritik kanske man kan ta sig en funderare och ställa sig frågor som:
Vad har den människan för nytta av det jag skriver ner nu?
Kommer det på något sätt stärka den människan eller göra personen glad?
Skulle jag själv vilja läsa det jag skriver nu?
Är svaret NEJ på samtliga frågor kanske man ska göra valet att hålla tyst! Att inte skriva något alls.
Att bli så personlig som jag blev i några av mina senaste inlägg är jag sällan i denna blogg. Men kände att jag ville berätta nu. För jag vet att människor undrat, men kanske inte vågat fråga i tron att det är känslig mm. Men det är det inte. Inte nu längre.
I min Ecuadorblogg fick jag liknande inlägg, särskilt när jag kommit hem. För det var en otroligt jobbig period då , jag kände inte mig hemma alls. Jag mådde dåligt och omgav mig bara med de jag själv ville och de jag visste gav mig positiv energi. Jag berättade öppet om hur jag mådde. Och fick kritik för att jag gnällde mm. Och ja det vet jag att jag gjorde, men den bloggen är min och även denna och det ÄR mina känslor och åsikter jag skriver. Ingen annans. Jag väljer själv hur mycket jag vill berätta eller inte. Det finns mycket jag ibland skulle vilja plita ner men gör det inte av olika anledningar.
Jag vill inte att man ska stryka mig medhårs, men varför inte skriva ett privat mail till mig? Att du , öh, jag tycker inte att du ska skriva så om .. ja vad det nu kan tänkas vara. Jag tar inte illa upp, just för stunden kanske jag kan bli lite pjutt men jag respekterar det absolut och bra mycket mer än att skriva Anonymt! Vad är det för larv egentligen?
Är man så feg privat också?
Vågar man inte stå för sina åsikter inför vänner och på jobb heller?
Vilka är dessa människor egentligen?
Alla behöver inte tycka om mig och det vet jag mycket väl att inte alla gör. Men visa mig den respekten åtminstone att har du något negativt att skriva gör det då med ditt namn.
Nog om det, nu gör jag som Kungen sa, Vänder blad.. :-) (Älskar det uttrycket, hur korkat det än må vara.. haha )
Idag blir det en lugn för och eftermiddag, vi har byggt med Duplo, hämtat julkrubban som varit nerpackad i flera år för jag inte vetat vart den ska stå och är så rädd om den. Ska slutfixa lite där så lägger jag upp en bild sen. Just nu sover hon men när hon vaknar ska vi gå ut och försöka få lite ljus i granen som står sned och vind utanför köksfönstret. Haha.. Danne hade fått ner den så bra men så försvann snön och det blåste rätt bra , den blev trött och la sig ner. Inte Danne utan granen. Danne är förvisso ofta trött han med men lägger sig inte utanför köksfönstret. :-D
Ha en bra dag ni goa och glada.. till surkarttar säger jag.. LEEEE så blir livet lite roligare!
Hasta la vista babes! -)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar