Mamma

Det här är mitt livs konstigaste kväll mamma...
Jag ska stå som värd för Dig här hemma på Din gård..

Och jag vet inte om det blir rätt.. Jag hade velat fråga dig om det var så här du ville ha det. Jag vet ju inte..
Vi ska ta avsked av dig imorgon mamma och jag tycker att det känns så konstigt allting..

Åh vad jag saknar dig och önskar att du fanns här och hjälpte mig .. gav mig en kram och sa att "Det blir som det blir, de får ta det som det är helt enkelt.. "

Men hur ska jag kunna axla manteln som värdinna i det här huset? Du som har ordnat så många bjudningar för så många människor genom åren här. Det har varit smörgåsar, middagar, kakor, saft, bullar, frukostar, tårtor ja allt. Det har kommit hit människor för att de vet att här har de fått dina hembakade kakor och annat gott, jag är värdelös på det. Tänk så många av våra vänner och bekanta som har varit i det här huset genom åren. Och den gästvänlighet du och pappa alltid visat alla som kommit hit.

Jag är så glad att du hann komma hit ett par gånger sen det blev klart med renoveringen. Att du hann se hur det blev. Jag förstår ju nu att jag nånstans inom mig visste att jag var tvungen att skynda på så att du skulle hinna se hur det blev. Och vet du mamma, ytterdörren blir kvar. :-) Jag har målat den vit, men du behöver inte oroa dig över att den ska försvinna,  för det gör den inte.

Livia saknar dig, vi satt härom kvällen tillsammans med pappa och tittade på foton från dina sista veckor. Livia lutade sig mot mig, torkade en tår från min kind och sa att "Mamma, jag saknar mormor, vi lekte kurragömma i sängen under filten, jag vill göra det med mormor igen.."
Hon undrade en dag hur mormor kan se oss när det är massa moln på himlen. Svarade henne att jag tror mormor kan se oss genom dom ändå. Det tyckte hon var bra.

Danne saknar dig också och jag vet att du alltid brytt dig så mycket om honom och hur det går för honom. Att du alltid oroat dig lite extra över honom, för han var den enda killen förutom pappa i familjen. Han sa till mig att Du finns på en mycket bättre plats nu, och jag tror honom.

Jag är så glad att jag fanns med dina sista timmar, hur du på söndagskvällen fick se hela familjen samlade, vi barn och alla barnbarn. Hur vi satt tillsammans och pratade om minnen, bad och bara var med dig. Att jag sen fanns hos dig dagen därpå, att jag fick lite kontakt med dig när jag nynnade de psalmer jag vet att du tyckte om. Och som jag har hört dig nynna här i köket så många gånger.
När du hade somnat in blev det en otrolig sorg men samtidigt en lättnad. En lättnad över att du slapp lida mer och ha ont... och också en så overklig känsla. Att aldrig få höra din röst eller träffa dig mera..

Tack mamma för att Du blev min mamma! Jag kunde aldrig ha fått en bättre mamma. Du har alltid stöttat mig, vad för tokigt jag än hittat på. Kommer ihåg den kvällen jag åkte hit som var dagen innan ni skulle flytta härifrån. Hur jag kom in och grät som en fontän, du och pappa förstod ingenting eller vad som hade hänt. Men jag var så ledsen, det här var ju det stället jag åkte till för att bara prata, sova en stund, samla energi och bara vara. Och nu skulle inte ni finnas här längre. Jag minns hur du kramade mig och sa att Ni finns ju kvar men att du var orolig för att jag skulle bli så trött av att göra allt jag har tänkt mig. Jag fick inte förta mig.

Sitter i soffan, klockar är mycket, tårarna rinner .. saknade är enorm.. Men jag vet att du har det bra nu. Fri från alla krämpor och besvär, hur du tittar ner på oss och finns tillsammans med Sly och många andra nära och kära.

Det kommer att bli en fin stund imorgon och jag hoppas att det blir som du hade velat. Vi kommer att minnas dig mamma, med mycket värme och mycket kärlek.

Tack mamma.. för allt!! Älskar dig !!