En kompis skickade den här filmen till mig för ett tag sen. Glömde bort det men kom ihåg det ikväll. Han hade tyckt att en som är med i filmen är så lik mig. Så jag kikade, jag själv tyckte inte riktigt det. Möjligtvis när vi log. Ett par andra kompisar tyckte att vi var jättelika och Danne sa "Inte så värst!" Haha.. Ca tre min in i filmen är han som är lik mig. Vad tycker nIi? Är vi det eller inte?
Jag fick höra flera gånger att jag är lik dem som bor i Otavalo och jag kan hålla med. Jag har likadana kläder som mamma har på denna bild. Någon dag när jag känner mig modig nog ska jag ta på mig dem och smyckena, ta kort på mig själv och lägga upp här. Mamma och pappa har sett mig med dem på mig och ja. Jag ser verkligen ecuadoriansk ut då, mer än vanligt.
Bilden här nere är på en kvinna från Otavalo. Hade tyvärr inte många bilder på folket därifrån.
Och jag och Danne, vi hamnade ju på en festival här. Dansade och blev bjuden på 98% sprit. Vi tackade vänligt nej! Hehe..
Min kära lilla indiannäsa och höga kindben.. Går ju lixom inte att missa ;-)
Tänk nu är det fyra år sen vi var där... vad mycket som har hänt sen dess.
När jag såg filmen som kompisen skickade till mig så högg det till lite i hjärteroten. De visade en vy på ett berg och längst upp finns en stor staty, det är från den äldre delen av Quito. Där var vi på nyårsaftonen för fyra år sen.
I filmen ser man också innan han ska kliva på båten och strax efter ett flygplan som ligger i vattnet. Där var vi också när vi var till Amazonas. Så roligt att se och känna igen sig. Kan fortfarande förundras över mig själv att jag lyckades genomföra resan, så kort planering innan. Och så härligt det är att ha alla minnen kvar.
Jag kommer att ta mig dit en dag, då kommer jag att försöka leta reda på mina släktingar. Min biologiska mor är faktiskt inte prio ett, utan kanske mina syskon och min far. Jag tror att jag är väldigt lik honom. Det ska bli så underbart att komma hem igen.
Särskilt när det börjar närma sig jul brukar jag tänka mycket på mitt hemland, längta tillbaka och fundera på om mina släktingar tänker på mig och undrar hur jag firar jul. Brukar sända iväg en tanke som jag hoppas att de känner av, att jag har det bra och att jag tänker på dem.
För bra har jag fått det. Har två föräldrar som alltid ställer upp i mån av ork och tid. Vänner som finns där i vått och torrt. Två underbara barn som ibland kan driva mig till vansinne men som jag trots det älskar. Men är för dålig på att visa, särskilt till den äldre har det blivit mindre. Jag måste tänka på det, men det är så lätt att "glömma" bort honom och att han behöver mig också. Kanske inte lika mycket som lillasyster men han behöver mig.
Vi var tidigare och hämtade julklapparna hos Tomten på Jamtli. En mysig grej de har börjat med må jag säga. Livia var dock skeptisk och ville inte gå fram till tomten. Men hon tackade i af och vinkade åt honom när vi gick.
Ikväll har jag klippt håret på Danne, innan han växte igen. Han har otroligt tjock hår, man klipper och klipper och inget händer. När man väl är klar då ligger det en hel peruk på golvet.
Efter det har vi lagt julklapparna under granen. Det blev ju några i år också som det ser ut. :-)
Nu ska jag sova och skänka en tanke till mina syskon och föräldrar på andra sidan jordklotet. :-)
God natt och sov gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar