Oj oj.. en sån helg!!

Min intensiva helg började i fredags kl halv tre. Det vankades nämligen personalfest!! Ja kära nån en sån blöt kväll.. Bokstavligt talat! Och tidig, innan 22 var jag hemma.  Vet faktiskt inte hur mycket jag ska berätta så jag berättar inget. hehe. Men jag var i starkt behov att äta pizza kan jag säga. och sonen var snäll nog att ta lillasyster ett tag så jag fick återhämta mig lite..  

Trodde det aldrig själv men faktiskt så blev jag så pigg att jag orkade gå och se på Samantha Fox på Plaza på kvällen. Kultur på hög nivå, denna popikon som hunnit bli 48 år. Kan väl inte riktigt påstå att hon vare sig är den bästa sångerskan eller dansaren. Men det var riktigt rolig att se henne. Och rejäla 80-talsdängor fick man höra iaf.

Julpynta skulle jag göra i lördag. Av oförklarliga orsaker klarade jag inte riktigt av de så det fick bli dagens projekt istället. Livia hittade tomteluvan som hon genast satte på huvet. Hon är ju tokig i mössor och hattar hon. 

Efter simningen som bestod av att testa hur det är att ha flytväst på sig. Som hon tyckte var riktigt roligt, skrattade, "simmade" och höll på.  Underbart att se! Ja vi åkte ner på julskyltningen eller ja.. en vanlig handlardag skulle jag vilja påstå. Det är så tråkigt att de traditionella julskyltningarna är borta. Hur och varför blev det så här?

Vi skulle gå och hälsa på Tomten. På väg in till honom fick hon ett utbrott. Skrek rätt ut för hon ville minsann inte alls gå in men efter mutning med att få åka hela TVÅ rulltrappor slutade hon säga nej och följde med. Men att gå fram till tomten det ville hon inte. Hon vinkade lite på avstånd till honom.  Det fick duga. :-)

Efter det och lite varm korv knatade vi upp till Rådhuset för att se när årets Julgran tändes. Lite sång fick vi lyssna på i väntan på att den tändes.

Elsa Billgren är det som har designat den i år. Den består av vimplar av gamla tygbitar, hon värnar om att återanvända och vara rädd om det vi har. 

 Riktigt fin i år tycker jag att den är. Färgglad ! 

En liten selfie på oss framför granen. Flisan tokar sig som vanligt när vi ska ta bilder på oss.. hehe.. 

Och sen var det Gospel i Gamla Kyrkan. Oj!! Det var roligt att lyssna och se. Så otroligt duktiga de är!! Skulle vilja vara med i en kör igen. Det ger sån energi och sån känsla! Livia diggade järnet och var väldigt fascinerad av pianistens händer. För sen började hon spela på bänken framför.. haha.. 

Här blev det lite juligt också till slut. Har köpt en så där lysande ljuskrans och det blev så fint. Har piffat till den med lite sidenband och stjärnor som antagligen kommer att blåsa iväg som mindre kaststjärnor. Hmm.. kanske får ta bort dem så det inte blir ett dödligt vapen.. 

Jorå.. jul blev det här också till slut. Här har vi precis kommit hem från stan. Livia är trött så hon satte sig med "Lallen "och tittade på Hallonflickorna som jag kallar det. Så jobbiga röster så jag klarar knappt av det!! Hemska tider!

På torsdag ska jag jobba på Skidskyttet. Ska bli roligt. Hoppas jag! :-)

Nu ska jag gå å lägga mig.. ladda inför en dag på jobbet imorgon. Jag gissar att det kommer att bli en del lucköppning och det är ju faktiskt 1 december imorgon så det är hög tid att börja öppna en lucka då!! Haha

Ha det gött gott folk så höres vi! 

Kram

Vinden har vänt!

.. Eller egentligen inte.. "Pricken" har några prickar kvar men hostar inte lika illa som förut. Jag är däremot täppt i näsan och förkyld igen. Snart är det tid att fira 2-månaders förkylning. Hur ska jag fira denna stora dag? Förslag?
Imorgon har jag tänkt mig att jobba.. just nu ser det dock lite mörkt ut. Men under kan ju ske på natten..  (Katten sitter och kurrar så högt bredvid mig så jag har svårt att koncentrerar mig!! TYST Sigge!!)

Idag när jag stod i duschen slog det mig! Att nu får jag lov att sluta gnälla, deppa och tycka livet är piss.
Så fort jag hade klivit ur duschen, fått på mig en handduk, även Pricken duschade samtidigt. Hon fick också en handduk .. skrev jag ett meddelande till min kompis som jag mailar med varje dag. Att VARÖR har han inte sagt åt mig på skarpen att nu får jag ge mig!! Att så här kan jag ju inte hålla på att gnälla!! Ett "hehe , äntligen!" fick jag tillbaka..Tror han varit av den åsikten att jag ska komma fram till den insikten själv. Klokt kanske men då har han fått lida i flera veckor av mitt gnäll. Verkar ändå som att han klarat av det. Starkt jobbat!

Och det var nog tur det att jag kommit till den inställningen. För sen fick jag ett kmlångt meddelande av en person som är en energitjuv. Jag orkade inte ens läsa allt utan var tvungen att förbereda mig mentalt på det som komma skulle i ett par timmar.
Jag har valt förut att inte svara, .. det blir oftast nämligen en monolog istället för dialog. Sen har jag valt att svara och då får jag som sagt kmlånga meddelanden tillbaka. Nu väljer jag återigen att inte svara eftersom det inte ger något som helst gott resultat. Så jag är Stolt "bekväm" och väljer mina strider. Detta är en strid jag INTE väljer då den som sagt inget ger något överhuvudtaget! Men tro mig!! Det kliar otroligt mycket i att skicka något tillbaka. Men näe. Jag gör som "Knugen".. Vänder blad!!

För övrigt har jag och Flisan aka Pricken varit och handlat lite julklänningar. Hon fick två stycken.. skit också!! Min budget sprack! Men det är så sjukt roligt att handla klänningar till henne. Hon passar ju i allt. En kjol fick hon, jag har en nästan likadan, och en vit tröja. Och idag har vi varit likisar också. Frågade henne om hon ville ha likadana kläder som mig. Och "jooo" det ville hon. Så svarta strumpbyxor, jeanskjol och militärgrön tröja har vi haft idag. Ja, jag går lite insane ibland. hehe..

Själv har jag också shoppat, en svart cocktailklänning med massa glitter på. Tror inte alls att den passar men då har jag ju fått garva eller gråta en stund när jag prövar den. Den hinner nog tyvärr inte komma innan fredag. Så när jag ska ha den undrar jag!

Yogan har jag gjort tre kvällar i rad. Har gått riktigt bra. Ikväll tror jag däremot att jag bara ska göra avslappningsövningen. Den funkar bra.. Man ligger ner, andas in och när man andas ut räknar man till tre först, andas in, andas ut och räknar till tre.. sen förlänger man utandningen till fyra och sen fem, kanske sex om man inte hinner somna innan dess. Den andra övningen kommer jag aldrig till för jag har redan somnat. Men då andas man in och räknar men samtidigt så tar man tumme och pekfinger ihop, andas ut, öppnar fingrarna, andas in och för ihop tumme - långfinger, och sen gör man så med alla fingrarna och börjar om när man är klar. Det funkar också som avslappning. Jättebra övningar, testa dem gärna!

Gooood naaaaaatt!! 

Gnällblogg

Detta har blivit en blogg som består av mitt gnäll .. Nu var det inte riktigt så jag hade tänkt mig att den skulle bli sen jag återupptog den. Men ja.. just nu är mitt liv ett gnäll. Det går inte bra för mig alls

Helgens planering gick ju i stöpet.. Den var ju planerad in i minsta detalj.. Det sket sig genom att dottern fick feber!. Det ingick INTE i min plan! Hon var ju med mig på jobbet en sväng och sen var hon med mormor och morfar. Det gick bra.
Jag själv åkte med jobbet till en kollega på Afterwork. Tänkte skippa det ett tag men behövde verkligen att få komma iväg och det var så otroligt trevligt och roligt, förutom att jag fick skrubba lite vägg. hmmm.. Trösklar är ett elände.

Dagens promenad i slasket, strax efteråt gjorde hon en Anja Pärsson
Hon la sig raklång framåt.. hehe..

En bra sluttid fick jag också, var hemma kl 21. Sen direkt då började jag ställa i ordning i kvarterslokalen för vi skulle ju ha loppis dagen därpå. Ska kanske tillägga att mor och far hade åkt hem för längesen innan jag kom hem, Danne var hemma och for en senare buss till Svenstavik. Livia då, ja hon hade lite feber men inte så mycket.
Lördagen, ja då var hon utan feber så Anna kom.
Loppisen.. det blev en flopp!! Tror att vi köpte mer av varann vi som hade den än var vi tjänade på de arma stackare som kom förbi. Ja nu vet vi ju det.
Efteråt skulle jag skjutsa upp Livia till Alsen för jag skulle jobba. Men min kära dotter hade inte alls velat sova när hon skulle, var nog mer intressant att stifta djupare bekantskap med Anna tyckte hon. Ett bra val förvisso men är man lite mer än två år så behöver man en extra tupplur. På eftermiddagen hade hon 38.9 i feber igen!! Så jag ville inte åka med henne så långt då, försökte få tag på en vaktkollega som kunde rycka in istället för mig. Sket sig det också.. så pappa tyckte att det var bättre att de åkte in. Jag grät en skvätt för det kändes inte alls bra, Danne kunde inte heller komma in för i Svenstavik går det inga bussar på lördagar, knappt ngn soppa i bilen, skulle räcka till Alsen och hem typ. Fick erbjudande att låna en kompis bil, vilket bara det var ett stort erbjudande då han är mycket kär i sin bil.
Men ja.. pappa och mamma kom in. De hade ju sköna sängar att sova i så när jag väl kom hem sov de så gott så.
Söndagen då var vi rätt avslappnade här, gjorde inte många knop. Lite feber som sen försvann under dagen.
Men så inatt började hon hosta så hemskt så vi blev hemma idag. Och nu ikväll efter badet så ser jag massa prickar på hennes fötter och sen händer. På handen har det blivit en blåsa men inte på de andra hon fått på fötterna. Hon hade prickar enda upp på låren men nu syns inte de längre. Jag tror inte att det är vattkoppor för då borde det vara mer än en blåsa nu. Tror snarare att det är höstblåsor. Så det är väl lika bra att ta det säkra före det osäkra och stanna hemma en dag till.  Nästa månad blir verkligen inte en rolig månad ekonomiskt.

Som att inte det vore nog så ser jag under dagen att doggen haltar. Försöker undersöka honom men går inte så bra. När Danne kommer hem gör vi det tillsammans. Då har han lyckats knipsa av sig sin egen klo, den allra längst upp så pulpan syns. Inte undra på att han haltar! Stackars krake. Han snubblade till när vi skulle ut tidigare på dagen så då fastnade väl den klon i gallret på bron.

Hennes prickar.. vad är det för nåt?

Så framöver hoppas jag på mycket jobb och att jag kan få ihop logistiken kring det om det blir mer jobb. Så att det inte känns så mkt ekonomiskt. Jag är glad över att jag har mitt extrajobb. Visst skulle jag klara mig ändå, men jag vill försöka att inte behöva vända varenda krona. Det är så tråkigt och jobbigt att varje månad fundera på vilken räkning man kanske kan skjuta upp på eller betala mindre på.
Sen insåg jag att den karl jag träffar han ska vara vakt också. Tänk så praktiskt, träffade en kollega som har det så. Känner inte hon att hon har ork att åka på ett jobb så kan han åka istället och tvärtom. Det är ju skitbra! Är en blivande man åt mig inte vakt så får han lov att bli det!
Tänkte också på det, att tänk om vi var två med Livia eller att hennes far fanns närvarande. Vad mycket enklare det skulle vara då. Hennes far ja.. ja det är ett kapitel för sig. En vacker dag kanske jag berättar mer om det.. men den dagen är inte idag.

Men nu till positiva saker.
1. Jag har börjat med min Yoga nu äntligen. Har ju fått ett personligt program som känns mycket bra att göra. Jag är lugn och tillfreds när jag ska lägga mig. Igårkväll gjorde jag mina övningar så jag tror att jag var mer avslappnad när jag skulle sova och sov därmed bättre. HURRA!!
2. Jag har köpt detta till mig själv i julklapp. Tack Jesper som kom så jag fick köpa dem genom jultidningarna. Än har jag inte testat dem för jag tycker de är så fina där de ligger i sin kartong. Skitlöjligt jag vet.

3. På fredag är det personalfest på jobbet. Ska bli otroligt roligt för vi är ett glatt gäng och de festerna brukar bli roliga. Även den kvällens barnvaktande har jag lyckats löst. 

4. Trodde aldrig att jag skulle skriva det här men snön har kommit, det är slaskigt men ljust ute! SKÖNT!

5. Jag har gjort en liten rolig grej till en kompis som jag inte trodde att han fått. Han fick ett brev med lite träningspeppningsbilder. På hur han inte vill se ut. Han blev inte sur som jag trodde utan det dröjde innan han fått brevet. Men han skrattade så det tar jag som ett bra tecken.

6.... ja siffran 6... bra siffra... och jag kommer inte på nått mera nu!

Tack och godnatt från bittra Daniella...

Ps.. nu vänder vinden!! 

Rapportering av veckan.. eller en del av den.

Får jag presentera Sally! Sally är en skön dam som chillar och mår gott i livet. Sally är även en katt som är ganska trögfattad och gärna gör det hon inte får. Vilket hon struntar fullkomligt i. Just nu har jag och Sally en strid om att inte vara på mitt rum eller ligga på köksbordet. Det Sally inte riktigt vet än är att det är jag som kommer att vinna den striden!

Häromkvällen var jag och ett par kollegor från Recalltiden på En liten Röd och åt. På toaletten där har de detta otroligt vackra handfat. Visst är det fint? Just den mat jag åt var väl lite sissådär. Åt en oxfilébit med gorgonzola i. Och nja.. köttet på slutet var mest senigt och inte alls så gott. Tur att sällskapet uppvägde det. :-)

Och denna marängsuiss. Vet inte hur många år sen jag åt en sån. Jag var nog barn sist tror jag. Men den var riktigt god!!

Denna veckas och framför allt helgens logistik kommer att vara som Sickan i Jönssonligan skulle sagt. Planerad in i minsta detalj. Men lika säkert som att Sickans planer går i stöpet så har även min gjort det. Livia det lilla livet.. hon fick feber i morse. Till saken hör också att de har planeringdag på dagis så hon fick vara hemma idag. Jag har jobbat ändå och mormor och morfar skulle komma in. För att de inte skulle behöva åka iväg så tidigt fick hon följa med mig ett tag på jobbet. Här ritar hon för fullt på våran tavla. 

Sen tog hon och skrev lite nyttiga brev. 

och slutligen fick hon låna min datumstämpel. Den var rolig.. Hon stämplade på hej vilt och i funderar på att ge henne en tjänst hos oss. Att stämpla all post. Det skulle gå hur bra som helst :-)

Min vecka har varit skit! Förutom glädjeämne i måndagskväll, i torsdgskväll och ikväll. Ikväll har vi varit på Afterwork i Fåker hos en kollega. Så himla trevligt och kul att vi var ett gäng som kom iväg dit. Och roligt har vi, skattar gott i detta gäng..

Jag har haft problem med tekniken denna vecka.. jag är den av oss i gruppen som ALLTID för uppdateringar först eftersom de börjar att lägga ut sånt på datorer med slutsiffra sju. JAG har naturligtvis siffran sju.. vilket brukar medför att när det har kommet en ny uppdatering så hör alla mina arma kollegor hur jag muttrar och ryter på allt som inte funkar. Likaså denna gång. Denna gång har det varit Adobe Reader som har bråkar bland annat!. Snälla kollegor som jag har hade en av dem hittat ett vin som hette just Adobe!!! Haha.. faktiskt rätt roligt!.. Tack och lov var vinet gott också. 

På måndag hoppas jag att saker och ting är som det ska vara. För nu vill jag ha en bra vecka där allting funkar problemfritt och smärtfritt!!

Nu ska tant sova för tant behöver vara pigg inför imorgon då vi i kvarteret ska ha loppis i kvarterslokalen. Hoppas att vi får något sålt och hoppas att Livia är feberfri imorgon för feber fick hon ju naturligtvis i morse!! Som sagt, en skitvecka.. haha

Ciao

Det här med sömnen...

Solen var faktiskt framme häromdagen. Fantastiskt!

.. det är ett gissel... Har varit för mig i flera år. Sen jag slutade på Recall och långt innan dess.. Jag fick ju diagnosen Utmattnings syndrom när jag jobbade där. Innan jag väl blev sjukskriven hade jag mycket problem med sömnen. Och har inte varit bra sen dess.. vilket är ca 7-8 år sen.. Det är få nätter under dessa år jag har sovit en hel natt.
Jag kan inte förstå de som har lyckan att lägga sig vid 22, sova nonstop till kl 7.. Under den tiden har jag nog vaknat 2-4 ggr.
I natt har varit en sån där natt där Daniella 156 cm lång sover i en säng 80x160 stor säng, Livia ca 90cm lång sover i sängen som är 120x200cm.. Som sagt, en hel natts sömn är inte att helt att tänka på.
Denna vecka har varit skit, fel vecka överlag.. Jag har ju suttit med annat på jobbet men igår när jag gjorde det jag brukade så funkade ingenting som det skulle. Det visades sig att datorerna har uppdaterats och de börjar alltid med den slutsiffra som jag har på min dator. Så  det är alltid jag som råkar ut för massa tok. Kan inte påstå att mitt humör var speciellt bra. Ganska dåligt faktiskt.. Men en promenad piggade upp det hela på lunchen. Jag och en kollega brukar gå en rutt, vi brukar skratta rätt bra och likadant igår. Det är bra för själen.. både med promenad, lite ljus och skratt.

Har därför inte skrivit så mycket i veckan då jag har varit på uruselt humör. Less och arg på det mesta. Men nu när det värsta är över och jag kan tänka klart igen så kanske jag kan skärpa till mig. Livia har och är inte direkt rolig heller.. Det blir som en ond cirkel, jag grinig, Livia grinig, Danne grinig..
Mmm.. Det har varit tunga veckor nu ett tag, sjukdom och kvinnliga hormoner.. haha.. Men nu så. Nu måste det vända för så här kan vi inte ha det.

Lillgrynet hade fotografering igår på dagis. Det gick bra enda tills vi kom fram och hon skulle sätta sig på stolen, då var det inte alls roligt längre. Vet inte om nån bild blev bra, hoppas det. Men tror inte att hon gillade de stora skärmarna och blixten. Dessutom sent på eftermiddagen då hon var trött och mycket andra barn som tittade. Ska ändå bli kul att hon har fått ta foto på förskolan för första gången.

Ser fram emot ikväll, ska på middag med några kollegor från Recalltiden. Vi brukar träffas några gånger per år. Tyvärr har en lämnat oss. Hon avled i våras i sviter efter cancer. Så tragiskt och jag blev så ledsen när jag fick veta det. En sån genomsnäll kvinna, alltid glad, humor, pigg och full av liv. Varför ska goda människor försvinna?  Tänker på henne ibland, jag har inte riktigt förstått att hon är borta. På stan kan jag tänka att "undra om hon är på stan", men så kommer jag på mig att Nej, det är hon ju inte. Vi var på begravningen, en mycket fin sådan.
Cancer är en riktig riktig skitsjukdom.
Den som hittar botemedlet för det ska jag hylla och jubla över fullständigt. Den människan/människorna är värda all lov och hyllning!!

Vi vaknade tidigt i morse så det här hinner jag blogga på morgonen, men hoppsan.. nu går klockan ser jag. Dags att kila iväg... I kylan..

Min promenad häromdagen såg jag en ekorre, catch the moment

Ibland har man tur :-)

Vi blev erbjuden på jobbet att få gå på en inspirationsdag på Folkets hus den 3 december. Demokratiskt gjort så fick vi dra lotter, hade inte såna stora förväntningar direkt men titt hén!! Här är min biljett dit. Ska bli SÅ otroligt roligt och något jag känner att jag verkligen behöver. Få bli inspirerade av bra föreläsare.

  

De som ska tala på denna dag är Jonas Gardell, Magdalena Forsberg, Nisse Simonsson, Pia Johansson, Michael Södermalm och Ann Westin. Riktigt bra gäng!! Jaa detta ser jag verkligen fram emot ska jag säga.

Annars har jag lust att bara åka bort ett tag, själv, sitta på ett hotellrum, inte behöva störas av nått eller nån, få tänka klart, grubbla.. Men men.. nu går inte det så nu ska jag däremot se fram emot mycket roligt denna vecka som kommer. Middagar, fester och Yoga! Upp med humöret stumpan, det blir vad du gör det till. Och bakom molnen lyser solen.. (Kräks snart så klyschig jag låter... ) Apropå solen så lovade en kollega på jobbet att solen kommer snart. Jag tvivlar starkt men jag hoppas verkligen att hon har rätt!! Jag blir ännu mera deprimerad av att ha det här mörkret.

Mer SOL åt folket!!

En tråkig söndag

Är det fler än jag som har hört sina föräldrar säga att "Det är bra att du har lite tråkigt så uppskattar du det roliga mera sen!" Jag har då hört det några gånger, även mina barn. Idag har varit en tråkdag, vi har inte gjort många knop, simskolan som vanligt men var segt imorse. Somnade sent och vaknade vid fyratiden och kunde knappt somna om. Irriterande.. varför är det så? När man verkligen behöver sova nä då ska det prompt vara vaket!

Men kramats har vi gjort idag. Det är ju faktiskt inte så tråkigt.. :-)

Jag jobbade ju som sagt igår. På Storsjöteatern, har ni sett när man går ner till Studioscenen på tavlorna som hänger där. Oftast har man ju inte tid att stå och studera dem, men det hade jag igår, ca 38 pers gjorde inte min kväll speciellt livad.. Tavlorna.. de är groteska, jag förstår dem inte, jag tror att några är skisser på kläder till någon teater, men de andra? Någon som vet vad de är för nått?

En annan sak jag inte förstår är varför det ska spelas så otroligt högt på konserter. Jag stod vid foajen och enda dit bort vibrerade det i kroppen på mig. Det förtar ju hela tjusningen med att gå på konsert! I ärlighetens namn ska jag säga att jag mådde illa till slut. Och ändå hade jag öronproppar. Rent ut sagt vansinne.. eller så är jag för gammal för att inte fatta hur högt det ska va.. hmm...

Vi tog fram Dannes gamla tågbana idag. Det gick dock inte så bra för Danne att bygga ihop en bana för det var en mindre variant av människa som förstörde hela tiden. Själv låg jag i soffan och tittade på. Jag orkade inte göra mer, somnade med Livia i hennes säng efter lunch kl halv ett, vi vaknade 14:55!!! Trodde inte att det var sant. Vi var rätt trötta bägge två tror jag

Den här lilla väskan har fått hamna på min vägg nu. Det var den jag hade när jag kom hit till Sverige allra första gången från Ecuador. Inte mycket till packning. Jag hade även ett par skor med som är mycket trasiga och nötta nu. Sen även en turkos sparkdräkt som tyvärr är borta. Jag är rädd att den blivit en leksaksdress till nån docka på senare år. :-( Hoppas att den kommer till rätta. Mer än så hade jag inte när jag kom vad jag vet. Kanske ett ombyte kläder. Det var att resa lätt minsann.

Känns faktiskt riktigt skönt att den har kommit upp nu, den hänger ovanför min säng. Med foton och en tavla som jag köpte där. Mitt sovrum har blivit som mitt Ecuadorrum. Gjorde det så för att jag ska kunna titta på fotona när jag ska sova och minnas tillbaka på resan vi gjorde. Eller bara få känslan av att vara hemma.
Det är inte alltid så lätt det där, att känna en hemlängtan till något som är så långt borta. Att aldrig riktigt känna sig riktigt hel, att något saknas lite. Nu är det inte så att jag går och lider dagligdags över det. Men ibland saknar jag mitt andra hem så otroligt mycket. Men glad att jag har det och är glad att jag tog mig och Danne dit. Det finns ju kvar så jag kommer ju att ta mig dit flera gånger. Då vet jag också vad som väntar mig och kan njuta mer över att vara där på ett annat sätt än förra gången. 

Nu ska jag snart gå och njuta av min säng.. Ett bra köp ska jag tala om. 

Ha en bra och god natt vänner!

:-)

Det blev en mysfredag

Ja såna dagar har man ju också ibland. Då det faktiskt flyter på förhållande friktionsfritt. Dessa dagar är bra dagar.. hehe.. 

På dagis har de så att de kan visa bilder på vad de hittar på. Blev stående där en stund och då dyker denna bild upp. Över stock över sten.. hon är duktig min tjej på att ta sig fram. Precis som sin bror i den åldern. Han tog sig fram vart han än var. Som en liten bulldozer. :-D

De är lite roliga katten och Livia, lägger sig Sigge i mitt knä kommer hon och han är de ende som låter henne hålla på som hon gör. Han säger också ifrån när han blir less. Hon har fått sina rivmärken men det tycker jag är bra. Hon ska lära sig.

 

Vi kikade igår på Masha och Björnen. Det är nog bland det roligaste barnprogram som sänds och till min förtjusning fanns det även nu på Netflix!! Jag skrattar ibland så jag gråter. Undra om det är för att lilla Masha påminner så om Livia.  Vi åt "lite" popcorn till.. hehe.. hon åt inte upp allt vill jag tillägga.. för den orolige.. 

Hon är så söt denna lilla Masha men så busig!! 

Jag bjuder på den film här nedanför. Håll till godo! :-)

Vad är min rapport eller fundering idag ?

Det vet jag faktiskt inte riktigt.. Min "tänkar-stund" är på väg till jobbet från förskolan.. en trip på ca 10 min. Men idag har jag inte funderat något.. Jag var mest irriterad. På mitt barn. Hon är en otroligt söt och charmerande lite tös med ack en sådan vilja. Kan själv kan hon också.. alltid

, spelar ingen roll vad det är. Det är bra, hon är företagsam och påhittig, men ibland räcker inte mitt tålamod riktigt till.. Särskilt inte då jag har fått dela säng med denna lilla väna varelse en halv natt som ALLTID resulterar i mycket dålig sömn.

Imorse var det lugnt tills vi nästan kom fram till dagis, jag genade lite och det gillar hon inte. Förut brukade vi gå förbi en stor gran och där har vi rätt ofta träffat på några ekorrar. Det minns hon från förra hösten (har ju cyklat i vår och sommar till fsk). Så nu blir hon alltså jättearg när jag går en annan väg. Jag säger att ekorrarna säkert sover nu så de är inte framme. Hon nöjer sig halvhjärtat med det.

Ja så långt allt väl.. 

Curry från i somras på Skansen

Sen kommer vi då fram och sen börjar avklädningsproceduren. Vantarna får jag inte ta av henne .. det kan hon själv, dragkedjan får jag inte hjälpa henne med, det kan hon också själv, skorna och mössan likaså. Bara det att hon stöter på patrull redan vid vantarna. De sitter ju rätt bra, under ärmen på overallen. Hon kan inte dra loss vanten själv. Hjälpa får jag som sagt inte, hon ska försöka. Lyckas inte, hon blir sur, gnäller, jag frågar om hon vill ha hjälp. NEEEEEEJ vrålar hon.. jag ber till högre makter om tålamod. Efter några tappra försök till får jag hjälpa henne med vanten, har jag TUR får jag även ta andra vanten på samma gång. Sen går resten förhållandevis problemfritt om jag inte är dum nog och sitter i vägen för hennes framfart för då blir det ett "akka dä" (Akta dig)

I morse gjorde jag fel! DUNDERFEL! Jag tog av henne vanten först innan hon fick pröva själv. Milda makter vilket liv det blev. En ål och ett vrål, en arg mamma som hotade med att gå utan pussen och kramen.. Fick dåligt samvete, försökte prata, gick inte, till slut åkte alla kläderna av i bara farten. Vi kom in och fröknarna såg lite smått roade ut. "Nämen.. är det Livia som kommer, det har vi inte hört!".. Näää här är vi.. suprise!! :-D De sa några uppmuntrande ord att jag gör det bra som är själv med henne och att det ändå är bra med stark vilja men att det tar på krafterna. Kändes lite bättre.. Sen när vi båda lugnat oss då sa jag Förlåt för att jag blev arg och att jag älskar henne,  kan jag få ge henne pussen? Hon var nog lite sur fortfarande men till slut så fick jag ge pussen och jag kunde gå. 

Ibland känner jag mig SÅ fullkomligt värdelös som mamma, så trött, så orkeslös, så tömd på energi och så ensam. Tänker att INGEN annan mamma blir så här arg på sina barn, fröknarna må jag tycka att jag är en hemsk mamma som blev arg nu, hur får alla andra sina barn så lydiga och snälla. Sen har vi återigen FB.. Där ser man bara positivt om vänners barn. Och då tänker jag ännu mera så.. Vilken harmonisk liten familj de är, de verkar aldrig bråka, barnen är som små ljus, kladdar aldrig ner sig, lyssnar alltid och de behövs aldrig sägas åt. 

Nu vet jag ju att så är det inte.. men jag kan inte låta bli att tänka så.

Sen ser man några statusuppdateringar där någon mamma gått insane på sina ungar och det känns så bra. Då tänker jag.. HALLELUJA!! EN mänsklig familj!! Det är inte bara jag som förlorar tålamodet på mina avkommor. Stor som liten.

Nu hoppas jag att ni ändå förstår att jag älskar mina barn. Båda två, lika mycket.. Men ibland undrar jag om de inte kommer att driva mig till vansinne.. haha.. 

Ja ni ser.. det blev visst en fundering till :-D

Godnatt med er och sov gott!

Vad är det med oss människor?

Det är en liten videosnutt som visas på FB rätt mycket nu, hur män misshandlar kvinnor i en hiss. Det är ett socialt experiment, att se hur många som göra något. Av 53 personer är det EN enda som säger ifrån!! En ber till och med dem att vänta med misshandeln tills hon klivit ur hissen. Seriöst!! Vad är det med oss människor? När slutade vi att bli Medmänniskor?

Att veta hur jag själv skulle reagera vet jag naturligtvis inte. Men att helt klart är det att något hade jag gjort. Jag har gjort det förut när jag sett någon som behandlats fel och blivit förvånad över mig själv ibland. Det har skett på ren instinkt. Att man gör inte så, man behandlar inte folk på det sättet!

Sen såg jag också en annan sak, en rekommenderad sida. Och det var ett blogginlägg vars bloggadress jag inte kommer ihåg. Men personen där hade hört jämrande gråt från ett litet barn, det här var i Stockholm som jag förstod. När ljudet hade kommit närmre då ser bloggskrivaren hur en man sitter på en cykel och cyklar rätt fort, i band har han en liten tjej på kanske åtta år. Det är hon som jämrar sig och gråter för hon tvingas springa efter cykeln. Det låter för osannolikt för att vara sant. Men det är här då min fundering kommer. Man kan tro att bloggaren väljer att ingripa, kanske skriker att Vad-håller-DU-på-med!! Uppmärksammar andra.. eller ja gör någonting. MEN istället tar bloggare upp mobilen!?!? Och FOTAR? Förlåt om jag inte begriper men det gör jag verkligen inte. Om personen tagit upp mobilen för att ringa 112 så hade jag förstått men inte för att fota. Men visst för identifiering är ett foto naturligtvis bra. Men att det är första reaktionen. Är inte det lite märkligt?! Nu ska jag dock säga till bloggarens försvar att av kommentarerna att döma tror jag att personen  polisanmälde händelsen, men är inte 100 % säker.

Bild lånad från Svenska Kyrkan

Samma är det vid olycksplatser. Hur många i dagens samhälle tar inte upp mobilen för att fota det första de gör. Inte kolla om det är några skadade eller ringer 112?

Har vi blivit så medialt fokuserade och beroende att vi har mist våran medmänsklighet och tappat känslan av vad som är rätt och fel?

Är det viktigare att lägga upp en olycksplatsbild på Instagram, Twitter och Facebook INNAN vi tar reda på hur det står till med våra medmänniskor??

Tänk om det var DU nästan gång som hamnar i en olycka, det är DU som blir fotad först innan någon kollar hur det är med dig? Innan någon ens ringer 112? Skulle du vilja det? Nä antagligen inte! Därför kanske man ska tänka efter en gång extra innan man tar upp mobilen för att fota en olycka. Delvis det och sen också av respekt för de inblandade. Du har absolut ingen aning om olycksgraden för dem, om någon är omkommen, om barn finns med .. Jag tror inte att DU hade velat bli fotade vare sig nära eller långt ifrån vid ett sånt tillfälle. Än mindre kanske se själva olyckan delad på sociala medier otaliga gånger efteråt.

Smartphones är bra till mycket, det säger jag inget om, men de ska användas med förstånd. Jag själv gör det inte. Hur många kan erkänna att de faktiskt är beroende av sin Smartphone? Tror faktiskt inte att många är villiga att göra det. Jag själv då? Jo jag är det. Jag tittar mer än en gång i timmen på min mobil, om jag fått något meddelande, "likes" eller vad det nu kan tänkas vara, om det har hänt något "nytt, spännande" i nyhetsflödet. Dock har jag försökt att sätta en gräns på mig själv. När jag är med min dotter låter jag mobilen vara. Visst kan jag svara på meddelanden  men det är beroende på vad det är och handlar om. Min dotter tog förut ibland min telefon och lägger bort den. En mycket klok dam. Och då skäms jag! Att min tvååring ger mig hintar om att hon är viktigare! Det är ju för bedrövligt!! Det var efter det jag införde mobilförbud på mig själv. Men HUR många barn gör inte så här och söker uppmärksamhet hos sina föräldrar som ideligen stirrar ner i sina mobiler? Hur ofta ser man inte det? Alltför ofta tyvärr.

Bild lånad från tow.se, den sidan jag har länkat till också.

Vi MÅSTE börja tänka på att ge våra barn den uppmärksamhet de förtjänar, vi satte dem ju till livet! Då är det väl våran skyldighet och vilja att se dem, att vara med dem?!

Vi MÅSTE också börja visa våra medmänniskor den respekt de förtjänar och ingripa när någon blir felaktigt behandlad.

Världen är så illa och orättvis ändå, så kan vi göra det lilla vi kan för att skipa lite rättvisa tycker jag att vi kan och ska göra det.

Jag säger inte att det alltid är lätt eller att man kanske törs ingripa vid våld t ex, men vi kan ta varandra till hjälp, vi kan ringa 112. Att säga att "jag/vi kunde inte göra nånting" är fel. För det kan vi!!

Hittade en mycket bra länk på vad man ska göra vid en olycksplats. Läs den! Som sagt, den var mycket bra och lättläst.

Länken är HÄR

Och med det vill jag säga.. Var RÄDDA om varandra och TA HAND om varandra, nästa gång kan det vara DU som behöver hjälp av en medmänniska.