Påsk i färg

Nu när jag har småbarn igen så kan man börja att vara med i Påsk i Färg.. När Danne var liten gjorde de teckningar på dagis och skickade in. Vet faktiskt inte om de gjort det på Livias dagis. Sista inlämningsdagen är imorgon så ikväll fick det bli skapande.

Hade sedan tidigare förberett genom att införskaffa pappersmuggar och inhandlat karamellfärg.

Man kan göra fingerfärg på många sätt.. Jag gjorde det enkelt. Tog vanlig filmjölk och ner med lite färg, rör om.. klart!

Livia upptäckte dock att det var ätbart.. så efter ett tag tog hon en slik på teckningen och såg så här glad ut! :-)

"Jaaag ska måla hela världen lilla mammaaaa......" Ps.. hon har inte fett hår, hon har blött hår. :-)

"Ooooohh.. jahaaa.. nu är jag klar.. får jag inte äta mera färg nu?"

Nej det fick hon inte och fick ett mindre utbrott, la sig på golvet, sparkade och grät.. 

Den färdiga teckningen blev vi nöjda med så den ska jag lämna in imorgon. :-)

Så.. nu är klockan mycket igen. Men vi har sovmorgon imorgon så jag unnade mig själv att vara uppe längre ikväll. 

Sov gott folks!

Ska inte sport vara kul!?!?

Jag är sjukt upprörd!!! Över två saker.. eller tre kanske. Det beror på hur man ser det.
Men det första är på F O T B O L  L!!! (som i vanliga fall inte brukar beröra mig nämnvärt)

Igår misshandlades en 43-årig fyrabarnsfar på väg för att se en fotbollsmatch, av tidningarna att döma var han ingen huligan utan en vanlig supporter som gillade att kika på fotboll.
Med spark och slag mot hela kroppen och särskilt huvudet fick han aldrig se matchen. Han fick aldrig se något mer match i hela sitt liv, för hans liv tog slut där, på en trapp på väg till matchen. Hans barn fick aldrig se sin far igen .... Alltså.. jag blir så sjukt illa berörd och ledsen. Vad var anledningen? JO att han enligt några fega sjuka små baciller till kräk, INTE höll på "rätt" lag i deras ögon.
Nej då ska han straffas, vi bankar skiter ur honom, mår skitbra, sen traskar glada i hågen iväg till matchen. HUR i "()€#/ kan man, när man slagit en människa till medvetslöshet, gå iväg som att ingenting hade hänt??

Vi lär våra barn från att de är små att sport är roligt, vi är med för vi har kul, vi blir ett lag, vi har gemenskap och intresse för en och samma sak. HUR ska vi då förklara för våra barn när sånt här händer?? När folk dör för att de vill ha roligt och tycker om en viss sport??

De som gör sånt här, jag tror inte att de bryr sig ett skit om sporten egentligen. De är ute efter kicken att slåss, de går igång på det. Deras eget inre raseri får utlopp med jämna mellanrum på nån annan människa som inte tycker lika som dem. Det är deras ursäkt!
"Laget" är deras liv!! Men skulle de vilja sätta livet till för det? Jaaa säger de säkert. MEN när de en vacker dag kanske ligger där, får spark på spark matat mot sin kropp, sitt huvud, varje lem gör ont, till slut inte kan resa sig, känner hur man faller in i medvetslösheten och sen slutligen tar sitt sista andetag.. Jag undrar då om de någonsin hinner tänka att "NEJ... det är inte värt det.." Då är det tyvärr
försent.

Det andra som gör mig upprörd är :
Knappt har denna stackars man hunnit kallna.. om jag så bryskt kan skriva så.. men då händer nästa sjuka grej. En nioårig kille går med en anhörig eller annan vuxen till en match för att se på fotboll. Han får en bengal kastad emot sig men tack och lov har han en keps på sig som skyddar honom från att få den rätt i ansiktet. Har inte supportrarna lärt sig ett endaste skit???? Har de så sjukt dåligt korttidsminne att de redan glömt vad som hände för lite mer än ett dygn sen?? Hur kan man då vara så idiotiskt korkad att man utsätter sig själv och andra med att tända dessa bengaler bland folk.. Om den nu var kastad medvetet eller tappad spelar egentligen ingen roll. Bengaler ska förbjudas på fotbollsmatcher. PUNKT!! Idag har vi sett ett tydligt exempel på varför. Men tyvärr tror jag det är föga troligt att de blir förbjudna!!

Jag har stått som vakt på några fotbollsmatcher här i lilla Östersund. Här är det oftast ganska lugnt. Ett par incidenter har dock hänt men det har gått bra. Men det som slog mig då är hur lätt de olika lagen provoceras. Och hur hatet lyser ur deras ögon och vilket tunnelseende de får. Efteråt slår de mig att har de ens reflekterat över att det det egentligen handlar om, är att en liten boll ska in i ett mål och några grabbar springer efter bollen i jakten efter den?! Det är kanske att göra ner sporten men faktum kvarstår. Det är det det handlar om! En boll!! En boll kan verkligen inte ha sån stor makt över människor. Så tänker jag, min enkla och dumma lilla varelse som inte förstår det hela. Ja men det är jag glad för och jag tror att det är många med mig som inte förstår det heller!!

Det jag däremot förstår är att en 43-årig pappa aldrig mer kommer hem till sina barn, barnen får aldrig krama eller säga Godnatt till sin pappa mera. Deras söndag förändrades för alltid och något de alltid får leva med.
Det jag också förstår är att en sport A L D R I G någonsin är värd att ta någons liv!!!

Tänker på familjen och deras sorg ikväll... Vila i frid!

Ps.. Det tredje jag varit upprörd över tar vi en annan gång.. kanske...

"Du ska dö"

Så heter boken jag har lyssnat på och som jag tänkte recensera lite nu.
Det är en bok som handlar om Fadime Sahindal som blev mördad av sin egen far. Anledning: Hon hade vanärat sin familj genom att bli tillsammans med en svensk kille, ville leva ett fritt liv och bestämma över sig själv och fatta egna beslut.
Det här var en väldigt stundvis både gripande, rörande och upprörande bok. Ibland skakade jag bara på huvudet därför att för mig låter det helt galet att man i vissa delar av Turkiet, som är i detta fall, tror så benhårt att en kvinna vanärar familjen om de inte gör som de säger, mycket enkelt beskrivet.

Jag minns Fadime från den tid hon bodde i Östersund. Jag mötte henne ofta då jag skulle hämta Danne på dagis, måste varit under första året hon gick socionomutbildningen. Vi hade väl ungefär samma tider, antingen att hon kom med ett tåg eller om hon bodde någonstans där dagiset var. Möttes gjorde vi flera gånger och till slut blir det ju att man säger hej när man hela tiden stöter på varann. Minns att jag var helt fascinerad över hennes hår. Önskat att jag själv haft sånt hår många gånger.
Jag visste inget om henne då, om allt hon varit med om innan hon flyttade till Östersund. Den misshandel hon råkade ut för som gjorde att hon anmälde sin bror och sin far, dokumentären som gjordes om henne i samma veva, pojkvännen som så tragiskt omkom i en våldsam bilkrasch.
Däremot minns jag den dagen då hon dog, då hon så brutalt mördades hemma hos sin syster av sin far. Jag minns att jag hajade till när jag såg löpsedlarna och en bild på henne. Att jag tyckte det kände så hemskt och blev ledsen för jag fick för mig att hon var väldigt snäll. Minns att jag läste väldigt mycket om det då hon dog.

Tänk om Fadime inte blivit mördad, Tänk om hade fått fortsätta att leva. Hur mycket hade inte hon kunnat göra för alla andra utsatta kvinnor som lever under samma förhållande?! Att som det tas upp i boken också, när det talas om detta ställer sig någon svensk politiker upp och säger att det händer oss svenska kvinnor med, att vi blir förtryckta mm. Det är att göra ner detta problem på ett väldigt respektlös och nedvärderande sätt. Det är att trampa ner dessa unga tjejer ännu längre ner. 

Vad har hänt sen Fadime dog, sen Pela dog, sen Sara dog? Inte mycket alls. De politiker som sa så starkt att VI MÅSTE hjälpa dessa tjejer med Mona Sahlin i spetsen. Har de gjort något som SYNS och som märks konkret? Jag skulle vilja påstå att NEJ det har vi inte! Visst läser vi kanske inte om hedersmord lika ofta längre. Men som det också skrivs om i boken, är det för att de som tror att en kvinna vanärar familjerna, att de har blivit "smartare" och får det att se ut som självmord istället.?! "Balkongflickor" även kallad, hade inte hört talas om det innan jag hörde boken. Men de är flickor som tvingas eller blir utknuffad från en balkong som gör att det ser ut som självmord. 

Åter till boken, den är välskriven, skildrar allt på ett mycket bra och detaljerat sätt. Kanske ibland lite upprepningar av olika tal mm. Ibland blev det lite rörigt att hålla reda på alla personerna, särskilt när det gällde Fadimes släktingar och deras relationer med varann. Hon som läste upp boken läste väldigt sakta och entonigt till en början, även resten av boken också. Men till slut tänkte man inte på det för det gav boken en känsla av respekt inför Fadime. Hon passade väldigt bra som uppläsare kan jag konstatera även fast jag till en början var tveksam.
Det var också väldigt intressant att höra hur Fadimes advokat sett på allt och hans tankar kring Fadime som person och hennes liv.
Denna bok är helt klart läsvärd och hörvärd som jag verkligen rekommenderar.

Jag önskar att Du INTE skulle dött Fadime!! :-(

Vardagliga naturupplevelser

Igår morse när vi var på väg till dagis brukar vi alltid gå förbi en stor gran. Denna gång såg jag att det rörde sig i granen och ser att det är tre ekorrar som antingen bråkar eller bara leker. Tror två försökte jaga bort den tredje lilla korren.

Stannade vagnen och pekade så Livia också skulle få se och hon såg dem. "Titta tittaa" sa hon flera gånger och pekade. De sprang och hoppade fram och tillbaks, upp och ner för stammen. En sprang och satt på en kvist inte så långt ifrån oss, den tittade ner på oss som att den funderade på varför vi stod där som två fån och glodde på dem. 

Insåg att de, bakifrån, ser rätt äckliga ut. Som gråa stora råttor med lurvig svans, men när de vänder sig och tittar på en då blir de söta igen.

Läste om en familj som tagit hand om en skadad ekorrunge och fött upp den. Den hade hållit på att riva hela lägenheten. De klättrar ju bara och den hade rivit sönder gardiner, tapeter och massa andra saker. Inget bra husdjur med andra ord.

Men såna där små naturupplevelser kan förhöja glädjen för mig en hel dag. Sen blev inte saken sämre för att det var +6° och strålande sol. Kändes som en riktigt bra dag igår.

Idag är en annan dag och inte alls lika bra. Har stört mig idag på två saker. Naiva människor och ja.. det andra har jag glömt bort så det var inte så allvarligt. Pms är det som orsakat min dåliga sinnesstämning. 

Tänkte gå ner och kika på Yoiho som ska spela på torget men orkar inte med massa småtjejer och nån som sjunger dåliga låtar så vi skiter i det. Vi åker till ett fik istället, jag och mina barn. De två jag känner just nu som kan ge mig lite positiv energi!

Ciao! 

Våren kom.... och gick...

Det kan man minst sagt säga. Det har snöat i ett dygn i sträck, stormat, vräkt ner lite mera snö och varit kallt. På med täckbyxor och hela vintermunderingen igen! Ja det kunde ju även jag ha räknat ut. Att den skulle komma tillbaka.. Men inte med SÅ mycket snö i släptåg! Stackars min lilla Snödroppe som så tappert slog ut i min rabatt och sen på det mest brutala sätt blev helt begravd igen! :-(

Här är Livia ute på promenad med Crispo. Till en början var han inte speciellt snäll. Jag höll naturligtvis också i kopplet. Men till slut behövde jag bara hålla lite löst för han gick så fint bredvid. Duktig hund och duktig tjej jag har. Men det märks att han inte bor hos oss längre, han tror han kan göra som han vill... inte bra!

Annorlunda firade av Danne. Vi skulle upp och fira Danne hos mamma och pappa. Men precis när vi ska till att åka ser jag att Danne ser rätt blek ut, han mår inte alls bra så det var därför han sovit halva dagen. Han hade fått en släng av Livias magsjuka som hon fick. Det gjorde så att vi åkte dit och Danne var kvar hemma!!! Snopet! Men han fick paket och en tårta av mormor ikväll ändå :-)

Då vi var där byggde Johanna det här höga tornet av kapplastavar. Det är roliga grejer det. Roar både unga som gamla. Livia fick riva den sen och hon blev nog lite brydd och lite smårädd också tror jag.

Idag har min kära lilla Tuvan besiktigats. Hon klarade det!! Tänk en sån lättnad det är! Jag ser inga dollartecken som rullar framför mina ögon. SKÖNT!!!

Momma stund innan läggdags. Mysigt!

Nu måste jag gå och lägga mig. Klockan är för mycket och jag vill lyssna på lite ljudbok. Nu har jag börjat lyssna på boken som handlar om Fadime Sahindal. Ska göra en liten recension sen.. Nu godnatt! 

19 år ..

Ibland tänker man inte på hur fort egentligen livet far fram... Men ibland slås man av det. Idag är en sån dag. Idag är det nämligen 19 år sen jag låg på BB och hade nästan en 12-timmars gammal liten bebis i famnen. Jag var 18 år och 5 månader, hade precis fött "my first born" som jag brukar kalla honom numera. :-) Bilden nedan har jag för mig att jag lagt upp är på bloggen en gång förut. Den kan dock läggas upp igen. Han föddes 2,5 veckor för tidigt och vägde 3200 gram om jag inte minns fel. 

Tänk va.. 19 år sen!! 19 år av glädje, oro, uppfostran, funderingar, kärlek och tokigheter. Satt och diskuterade på jobbet. Den här övergången från att vara tonåring till att bli vuxen. Jag hade ju aldrig den eftersom jag fick bli vuxen på en gång, men jag skulle kunna tänka mig att den måste vara jobbig.

Tycker ändå att jag och Danne har en helt ok relation. Visst bråkar vi så det står härliga till ibland, oftast jag som lackar ur och han som har tålamodet. Men oftast är det rätt lugnt här på berget. Han är en ovärderlig bror som tar hand om lillasyster jättebra. Var iväg igår på något flummigt och tänkte det när jag for, att jag är inte det minsta orolig när jag åker för jag vet att han fixar att ta hand om henne utan problem. Jag känner mig trygg. Man lämnar ju inte gärna bort sina barn till någon man känner sig otrygg med. Och Livia avgudar honom. Glömmer jag att vi ska säga godnatt till honom knatar hon in till hans rum, står bredvid honom tills han noterar att hon står där. Säger godnatt och sen går hon. 

Som barn var/är de rätt lika, de säger "nej nej nej" hela tiden.. hehe.. Fröken som hade Danne och även Livia nu, hon känner mycket väl igen det från när Danne gick på dagis. Livia har mer humör än Danne. Han tog det längre tid för att bli arg, när han blev arg så blev han det dock rejält istället. Han var en otrolig go och mysig kille. Som gärna ville kramas och sitta i knät. 

Det är synd att de växer upp så fort.. vet inte riktigt hur jag skulle tro om honom om han satte sig i mitt knä nu. Förmodligen skulle jag garva på mig! :-)

Vi hade idag tänkt att fira honom lite själva jag och Flisan. Men hon har kräkts hela natten och men mår mycket bättre nu. Ska se om vi kan lyckas göra ngt ändå. Paket ska han iaf få. 

Förresten... Det är +8° så jag har hängt ut tvätten på tork. Det är mars och man kan göra det nu!! Tokigt värre!! 

Så här isigt var det häromdagen.. Det är det verkligen inte nu. Det har även börjat grönska i min rabatt. Må ut och fixa det sen , göra lite vårfint. 

Nu ska jag dock vila lite medan Livia sover och sen ska vi städa och fixa här lite inför vårat minikalas. :-)

Manikyr vs Snögubbe

 Min kära dotter hittade ett lack som hon kom med. Tänkte då att det är hög tid att hon introduceras i lackernas värld. Sagt och gjort, tog ett lack som var snabbtorkande för hade en liten känsla av att hon inte har lust att hålla händerna stilla tills det torkat. Jag hade rätt!!! Först var hon helt still sen ville hon känna på penseln.. inte bra! Men till slut så blev vi klar. Och det var nog bara ett par naglar som blev lite tilltuffsade innan de torkat helt.. Fint va!? :-) 

Idag for vi till mamma och pappa.. Här fanns det snö.. Mycket mer än i stan. För här rinner det efter vägarna. I fredagskväll fick vi nog alla fyra årstiderna på en och samma timme, vårsmältning, åska,blixtar, hagel, rejält snöfall och sen storm!! Helt galet var det!!

Livia och Crispo skottar lite medan jag och Danne gjorde en ful snögubbe!! haha. Här hade han inte fått sig en näsa än..

Men här har han fått det!! Snygg!!

Ja.. Dagen slutade väl så där. Som mor vill man gärna att regler ska följas och ibland blir det lite tok. Men ja.. efter ett smärre sammanbrott är det bara att vända blad som Kungen skulle sagt.

Apropå vända blad så lyssnar jag på en ljudbok som är bra men samtidigt inte alls så rolig att lyssna på bitvis. Den ger mig mindre trevliga flashbacks. Skriver kanske mer om det en annan gång.

Nu läggdags! Natti!

Snön kom och gick

Den här veckan har vi varit friska och krya hela högen. Det är nästan så man blir lite rörd.. :-)

Jag tror att den här bilden är tagen helgen som var.. minns inte så noga. Men det var i af väldigt fint väder. Jag och Lillan tog en tur till backen vid Arctura. Hon åkte pulka dit, råkade visst tippa så hon for med ansiktet i snön. Hon hade väldigt lite humor då.. fniss.. 

Tror inte bilderna kommer i direkt ordning men det var väl sak samma. Det här häftiga ismönstret fanns på vägen till dagis. Tyckte det såg riktigt häftigt ut. Abstrakt konst.

Det som göms i snö kommer fram i tö.. det kan man säga om min bil som försvann efter ett dygn med fallande snö från skyn. Stackars lilla Tuva.. så översnöad och frusen. Men jag och Flisan tog varsin spade och grävde fram henne. Nu var kanske inte Mini-Me till så stor hjälp för hon hade fullt upp med att se till så att nallen inte ramlade omkull i pulkan hon anvisas med att ha med sig så fort vi ska gå ut.

Det här är livskvalité för mig.. att för det första kunna gå till jobbet utan att behöva starta i ottan. Men att få se soluppgången. Jag tog en liten längre tur till jobbet härommorgonen, det var så fint och jag stod en stund och bara tittade på solen och de vackra färgerna. 

Att busa med dottern är också livskvalité. Vi hade en mys och busstund och hon är så rolig, hittar sina mössor som hon sätter på sig. Här såg hon ut som en sjörövare. :D

Idag har vi varit nere på stan och shoppat lite. Men kära hjärtanes vilket humör denna söta lilla varelse har!! Hon blev INTE glad när vi skulle gå in på Clas O, (vem blir det... ) Men med rulltrappsåkande blev det lite roligare i ca 5 sekunder när hon inte fick åka den igen utan var tvungen att följa med in en sväng.. Samma höga ljud släppte hon ifrån sig när vi skulle in på Åhléns. Hon vill bara vara ute och blir mins sagt mkt irriterad då vi ska gå in nånstans. Men nu kan jag faktiskt förklara för henne vad vi ska göra så brukar hon oftast lugna ner sig.

 Det är sportlov nu så Danne är hos sin far och vi tjejer är hemma själv. Vi saknar Danne när han är borta. Min tatuering jag har på armen brukar hon säga "nanne" till och pussa på, ibland när vi har skjutsat honom till bussen och han kliver ur blir hon jätteledsen och gråter så tårarna sprutar. Världens bästa brorsa helt klart!!!

Och jag ska gå och lägga mig före kl 22. Hade egentligen velat se en film som började på 4:an för en stund sen. Men jag fixar inte att fungera om jag är uppe sent. Så bäst att lyssna på mig själv och kroppen har jag lärt mig. Kram och godnatt gott folk.