Min lilla skräckis

Min söta, älskvärda, snälla och gosiga dotter har blivit utbytt.. mot en söt ja och älskvärd korta stunder per dag.. ;) Nej självklart älskar jag henne oavsett men ibland sätts verkligen ens tålamod på prov. Hon har blivit ett litet monster sista veckorna. Humör har hon ju visat på förut men detta är över mitt förstånd ibland. Läste någonstans att vid ca 1,5 års ålder börjar förtrotsen. Och det kan jag verkligen intyga har anlänt till det annars ganska fridsamma hemmet här på berget.

Nu skriks det, kastas det saker och mat, sägs bara "nej nej nej", kläms fram tårar och gör mamma extra trött och nervklen..
Häromdagen när jag hämtade henne på dagis orkade jag inte ta dusten att hon skulle sitta i vagnen så hon fick gå hem hela vägen. Hon puttade på vagnen och knatade på, var riktigt duktig och vi råkade inte ut för några utbrott. Halleluja!!
Men preeeeciiiis innan vi skulle gå in såg hon pulkan!! Ooooh noooo!! Då kom skriket.. och det skreks ska ni veta! Jag lyfte in henne och ni kan ju försöka få för er att hon hade några ben att stå med. Det hade hon inte kan jag säga! Mitt i hallen satt hon, skrikande , jag kom inte in och inte vagnen heller, kastade sig bakåt när jag skulle lyfta in henne längre in. Tack och lov kom en räddande ängel vid namn Daniel och världens bästa storebror. Han fick lyfta in henne och även ta av henne kläderna, när jag råkade visa mig för en halv sekund då gallskrek hon igen. Så han fick ta av henne alla ytterkläder..

Sen var det ett himla lirkande att först ner i badet och sen upp ur badet. Men insåg att jag är dum nog och ställer en fråga när vi gör saker.. "Ska vi bada nu? Ska vi äta nu?" Klart hon inte vill det då om hon inte har någon lust och hon är ju inte dummare än fattar att får jag en fråga så behöver jag inte, ja hon är liten men som sagt inte dum. Jag ändrade min taktik och har börjat säga "Nu ska vi äta, Nu ska vi bada" Och döm om min förvåning när det har gått mycket bättre idag med allt. Naturligtvis får jag hålla på att lirka ändå men absolut inte lika mycket , sen fjantar jag till mig och låter jätteglad för allt "tråkigt" som ska göras så blir ju allt helt plötsligt jätteroligt.. Man får inte vara dum..
Nu ikväll så har min vanligtvis otroligt mysiga och härliga dotter kommit tillbaka, kramas, ska sitta när, pussar och kraffsa mig på armen eller bara sitta i knät. Ååååh vad härligt det har varit. Det ger mig lite extra energiboost.

Imorgon är det dubbeljobb dag.. hej vad det går!! :-)