Ungefär så kan man ju sammanfatta mitt liv numera. Har tänkt så många gånger att jag ska blogga men sen infinner sig varken inspiration, tid eller ork.. Anledningen till det är många. En företagsam liten tjej på numera 1 år och 3 månader. (Försöker se det så, att hon är företagsam när hon tömmer ur 3 rullar med 2 literspåsar ur förpackningen, drar katten i svansen, river ur alla lock ur burkskåpet, stoppar hela plånboken med alla clubkort mm ner i moppvattnet, vidare färd in till toan då hon blev hejdad, allt detta inom loppet av 5-10 min.. Försökte samtidigt laga mat) en annan anledning är att jag har börjat jobba heltid. Började i mitten på oktober och trivs rätt bra. Sökte jobbet mest på skoj och fick det bland över 230 sökande, så det kändes riktigt bra.
Här är i af lilla tjejen sovandes.. Bäst att hålla i de bångstyriga lockarna medan man sover.. :-)
Julen har kommit och gått och med allt vad det innebär. Var tvungen att få klart en fotobok från resan till Italien för 7 år sen och även den årliga väggalmanackan.. hann precis innan sista datumen gick ut. Jag längtade till julen ett par veckor innan men när det närmade sig var jag mest bara less. Delvis blev inget som jag tänkt mig, ett dumt strömavbrott hos mina föräldrar gjorde att vi gav oss av därifrån halv tolv på kvällen dagen innan julafton, en sjuk och febrig tjej två dagar innan vilket gjort att jag knappt sovit något. Så när själva julafton kom då var jag sjukt trött.. Men själva dagen var trevlig och mysig. Den firades hos syster och hennes sambo. Mycket mat och ja.. riktigt bra.
Dagen innan lucia kom Ivar.. Ivar var en herre med mycket pondus kan man säga. Ivar var alltså en klass 3 storm. Mina föräldrar hade varit här och tagit hand om Livia på torsdagen som vanligt. De skulle till Maxi och handla sen tillbaka för de hade glömt något, under tiden badade jag Fialotta. När jag kommer ut undrar jag vem det är som har satt igång fläkten för den dånar. Inser att det inte är fläkten. På mindre än en kvart hade Ivar kommit.. och med full kraft!!! Har nog aldrig varit med om sån storm förut.. helt sjukt vad det tog i.
Så här såg det ut på min väg till jobbet dagen därpå. Min syster ringde och sa att våra föräldrar ABSOLUT INTE fick åka hem, hon hade fått hålla i sig grenar och träd på väg hem från bussen, de hade fått flytta bilarna så inget träd föll på den och takpannorna hade flugit av huset. Så när de kom hit igen så fick de vackert stanna kvar.
Danne och hans pappa hade gått på bio i godan ro, så jag for ner tills bion var slut för det fick inte heller gå hem. När jag stod och väntade så såg jag hur en lyftkran svängde oroväckande fram och tillbaka. På väg hem fick jag stanna och flytta grenar från vägen mm. Så denna natten övernattade både mina föräldrar och Dannes pappa här.. Ingen av dem fick åka hem för mig.
På morgonen var det lugnt.. men man såg hur mycket det blåst, på väg till dagis på luciafirande går jag genom en liten skog och där låg det träd överallt.
Lilla Flisan var en pepparkaka i luciatåget. Hon var nog lite trött tror jag. Och brydd.. förstod inte alls varför det var så mycket folk där. Nallen måste naturligtvis vara med. Den släpar hon med sig vart hon än ska och vad hon än ska göra.. :-)
Hon älskar ju att vara ute men denna vinter har varit konstig.. ingen snö nästan och idag har det varit nästan +5°. Så lilla Hjärtat drog in sin pulka i vardagsrummet och satt i den .. i väntan på snön kanske.
En annan blåsig dag åkte vi till Wången för att titta på deras hästshow. Den var rolig att se, det är otroligt fina djur det där.. hästarna alltså..
Efteråt for vi till mamma och pappa och där hade ett träd under Ivars framfart blivit trött och lagt sig mot huset, andra träd hade också farit men som tur var inte mot huset. Det gick inte att gå upp heller för den var sån blankis så vi fick knata och Livia åkte pulka ner till bilen sen..
En dag så åkte vi snowracer.. det är ju helt oförskämt roligt det!! Och jag blir som barn på nytt!! Livia tyckte nog också att det var roligt. Nu har det ju töat bort det mesta så nu får vi vänta ett tag tills det går att åka igen.
Ja förutom att mitt liv består av uppfostran av både stort och litet barn, det tar lite på krafterna om jag ska vara ärlig.. så har det hänt saker som har gjort mig väldigt psykist trött ett tag. Det som inte dödar härdar ju och jag mår ju vara rätt härdad nu då eftersom jag inte är död.. ;-)
Men jag är som katta.. jag reser mig alltid upp på benen hur långt jag än faller. Och jag har lärt mig att jag ska lyssna på min magkänsla och intuition mycket mer än vad jag tidigare gjort. Säger mig den att något är fel då är det oftast det. Ja man lär sig alltid nått.. :-)
Nu tror jag att jag ska ta och lägga mig faktiskt.. mellandagarna tar ut sin rätt på sitt vis också.. hahaha..
Ha det gött så ska jag försöka att inte dröja så länge med att skriva här igen.
Här är våran julhälsning förresten..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar