Undra om....

... jag hinner att blogga lite här.. Tiden är knapp för hon bör vakna vilken minut som helst.
Jag har varit effektiv nu den timmen hon sovit. Bytt sängkläder, dammsugit, sorterat leksaker, slängt i en tvättmaskin, rengjort diskbänken.. Joråsåatte...

Men.. strunt i min tvättmaskin.. Det var inte det jag tänkte skriva om.. utan min nojiga oro för mitt barn.
Jag vet att jag var så med Danne också men inte lika, nu är oron annan för honom. När han är på fest att nåt hemskt händer honom på väg dit, på själva festen eller på väg hem.. Den oron är inte rolig. Första gången han drog iväg var jag nog vaken hela natten och smsade som en tok. Talade om , förmodligen en gång för mkt att ha MÅSTE ringa om det händer nått!! Även förberett några vänner att OM det skulle hända något , att de åkte dit eller kom hit lite akut och passade dottern.. JAA jag vet!! Överbeskyddande!! Men han är Mitt Allt!! Han är mitt älskade barn ju!!
Och den här nya skrutten jag lyckats fått till.. (ja, lite hjälp fick jag ju tydligen.. även fast det inte märks nu.. fast hon är väldigt lik honom.. Nog mer parenteser)

Nu tänker jag ibland att tänk om hon drabbas av plötslig spädbarnsdöd, tänk om hon har fått någon ärftlig sjukdom jag inte vet om, tänk om något händer henne när hon sen går själv till skolan.. Nu när den oron för det ena borta övergår till en annan typ av oro, ja då börjar vi om från början igen.
Särskilt en grej oroar mig, jag vet ingenting om vad som finns i min släkt.. har absolut ingen aning.. Jag vet heller inte vad som ev. kan finnas på hennes pappas sida. Eftersom vi inget pratar så vet jag inte.. Har försökt få kontakt men lyckas inte direkt så bra.. Svarar ja men inte mycket mer.
Så här mkt har jag nog aldrig skrivit om honom. Men kan säga som så att han inte har träffat henne än. Sett henne på håll men aldrig varit hit. Om någon tror att jag är arg eller förbjuder honom så är det precis tvärtom. Arg kan jag aldrig vara på honom, jag fick en sååå underbar och söt liten tjej "tack" vare honom.
Oron kommer alltid att finns med mig.. de kom samtidigt som jag fick reda på att jag väntade mina barn.. men också kärleken.

Nu ska jag gå och väcka min lilla Skrutt.. vi höres! ciao