29 december 2012

Gråtmild

Jag vet inte vad det är för fel på mig .. Men jag gråter för allt.
När jag tänker på allt hemskt  Livia kan råka ut för, när hon ler mot mig eller skrattar som hon har börjat med nu. Så härligt att höra det där skrattet. När Danne inte kommer hem i tid som jag tycker att han ska från skolan, för den här stackars tjejen som dog nu i Indien då hon blivit så svårt misshandlad och våldtagen av sex män på en buss. Gråter för allt tror jag... Man skulle nästan kunna tro att jag har gått och blivit mänsklig. Kan det vara så?!

Pluttan fick bada nu ikväll och hon får så lockigt hår när hon har badat. :)

Har sett en film idag. Fransk film, En oväntad vänskap. Det var en varm och må bra film. Naturligtvis grät jag till den också, av lycka dock. Rekommenderar den helt klart.
Handlingen är verklighetsbaserad. En man behöver ett intyg för att få arbetslöshetsbidrag och då måste han söka visst många arbeten och få underskrifter av de han varit hos. Han hamnar hos en man som är förlamad från halsen och neråt. Där blir han kvar och arbetar ett tag och de utvecklar en särskild vänskap.

Snart är det slut på detta omtumlande år.. undra hur nästa år ser ut..


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar