Jag är glad för det men det gör mig också ledsen.. Att jag aldrig fick träffa denna kärleksfulla människa.
Men jag tror att när och om jag någon gång får se kort på henne då känner jag igen henne..
Jag ber inte att ni ska tro på mig alls kring det här.. Men jag gör det. Jag tror att vi har änglar omkring oss och som beskyddar oss. Som finns där och bevakar oss, ser till oss och tar hand om oss.
Alla får vi tro på vad vi vill.. eller inte tro om vi så vill..
Det ger mig ro att veta det här.
Att veta varför det blev som det blev för mig.. i mitt liv...
Det "konstiga" jag har känt har fått sina förklaringar.
Det gör mig lugn.. det ger mig ro..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar