Jag känner mig besviken på särskilt en människa som fanns i mitt liv en gång i tiden. Tänk vad saker och ting kan förändras över någon vecka eller bara samtal. Personer som man trodde ändå skulle finnas där men som inte gör det längre. Sånt gör ont och sånt gör mig besviken och ledsen. Saker som personer säger men i praktiken visar det sig att det bara var tomma ord.
Det de inte tänker på är att för varje gång det bara pratas massa ord och inte visas någon handling, för varje gång blir jag bara mer och mer skeptisk, mer och mer "bitter".
Jag saknar den här personen ibland för jag kunde prata med personen om precis allt, jag kunde öppna mig på ett sätt jag inte alltid gör och det är det jag saknar.
Ja ja... så är livet. Och vem har sagt att livet är skoj alla gånger.
Just nu är det väl inte så där megasskojigt. Jag har en vän som betyder väldigt mycket nu, han vet nog inte själv det och det är bra. Men det känns bra att han finns i mitt liv just nu, han får mig att skratta, vara glad och inte tänka så mkt. Glömma allt som finns runt omkring mig just nu. Jag hoppas att han kommer att fortsätta att vara kvar i mitt liv. Om inte annat tänker jag se till att han gör det , på ett eller annat sätt.
Det finns naturligtvis flera som betyder mycket för mig. Och vars vänskap jag skattar väldigt högt. Oavsett vad som händer eller vad jag gör finns dom där.
Det vara nog bara det jag ville säga..............
Vet ni förresten om att mitt nya namn är Ior.. :-/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar