Bitter

Ibland känner jag mig bitter ... är inte jag ändå för ung för det?
Det är inte kul att känna så... känna sig bitter på de kärleksrelationar man har haft, bitter över det arbetsliv som varit eller snarare brist på arbetsliv, bitter över en del vänskapsrelationer som varit men som kanske av en eller annan orsak tagit slut.
Kan det vara så enkelt att jag sätter för höga krav på en relation?! Att jag förväntar mig för mycket? Att jag någonstans räknar med att ställer jag upp för andra så ställer de upp för mig om det behövs... Jag kanske helt enkelt ska sluta räkna med det.. eller sluta ställa upp. Inte fan tackar nån mig för det sen?? (tänkte mest på mitt fd arbetsliv nu.. ) Men mitt problem är väl att jag tycker om att ställa upp för andra, att jag tycker om att hjälpa till, "avlasta" "underlätta" för andra.. Men ja.. oftast gynnar det andra men inte mig.. Så det är kanske en egoist jag ska bli, bara tänka på mig själv. Bara göra saker för min egen vinnings skull. Jag ska helt enkelt bli en bitch.. hahaha... Jag får ofta höra att jag är för snäll.. Och att då folk kan utnyttja det. Ändå tycker jag att jag har blivit lite bättre att säga ifrån. Det va ännu värre förut.. 
Såna här saker gör också att man blir osäker vågar inte ge sig hän som Anna brukar säga. :-) Mycket riktigt kan det vara så, men går någon form av relation i stöpet så blir man inte lika sårad, det gör inte lika ont, man blir inte lika besviken om man försöker kontrollera sina känslor.
Ändå sätter en kraschad relation sig som ett ärr i själ och hjärta.. oavsett om man försökt kontrollera känslorna och inte släppa någon för nära in på livet eller visa hur mkt man tycker om personen i fråga. Nu tänker jag inte bara på kärleksrelationer utan även vänskapsrelationer. 
Hur har jag då blivit så här bitter?!? jaa.. det var en tidigare relation som nog la grunden till det hela. Det gjorde så förbaskat ont och jag mådde så fruktansvärt dåligt under många år. Jag blev besviken och sårad så många gånger att jag till slut inte tillät mig att bli lika sårad igen. Det va nog då jag börja kontrollera mina känslor, lägga band på mig, "stängde av".. allt för att inte bli ledsen, besviken och sårad. Helt sjukt egentligen om man tänker efter.. Men oavsett vad man är med om i livet, bra som dåliga, så påverkar det en och ger postivt eller negativt avtryck i ens liv. 
Och jag hatar att känna mig orolig i mage och själ.. Det gör jag nu, därför jag inte kunde sova utan klev upp. Det är en känsla som är kopplat till så mkt negativt i mitt liv... 


Hmm.. ja.. det är inte lätt när det är svårt... :-)
Nu ska jag iaf fixa mina naglar.. så det så... som den bitterfia jag är :-)