22 juni 2009

Lobotomi

Ibland skulle det vara bra med en på och av knapp på hjärnan. Det skulle vara så skönt, att bara kunna stänga av när man inte orkar tänka och grubbla mer. För inget blir ju bättre.
Jag känner mig allvarlig, orkeslös ... ingen motivation till nått.
Fick ett brev idag med mitt avgångsbetyg.. några månader sent lixom.. Jaja.. bättre sent än aldrig. Det gjorde mig ledsen... för det stog så bra saker om mig där. Kanske inte ska bli ledsen för det men ja.. det blev jag. För jag saknar många därborta och jag saknar några av mina chefer.

Nu kanske nån tycker att det var ett jävla tjat om detta.. jaa.. det kanske det är också. Men läs inte då.. hahaha...
Hur det än är så är det inte så skoj att vara arbetslös. Det är ingen drömscenario precis. Det finns inte många jobb nu. Jag har sökt ett som jag gärna skulle vilja ha men jag kommer inte att få det för jag har inte den erfarenheten dom specifikt sökte. Men ja.. jag har sökt det iaf.
Visst jag kan ta tag i massa saker och det har jag gjort också, men det tar väl slut också en dag. Många säger också att"om jag blir arbetslös så tar jag vad för jobb som helst".. ja.. det gjorde jag med. Men det gör man inte!! Dom sökte personlig assistent och det kan jag väl söka. Men jag har gjort det å jag trivdes inte alls. Ska jag gå från ett jobb och må dåligt till ett annat?? Rent idiotiskt om jag får säga det själv.. å andra sidan vet jag inte hur det skulle bli heller...
Jag vill göra så mkt i mitt liv men jag har nån spärr.. som dom flesta tror jag. Pratar mycket men det blir liten handling av det hela.
En jag träffade förut ,Tommy, han är ingen "talker". Och det uppskattar jag otroligt mycket med honom. Det var han som fick med att gå nagelutbildningen. Hade jag pratat med honom nu då hade han satt sig ner å kollat nätet, räknat å sagt att gör så här.. DÅ kan det funka! Vad hindrar dig?? sen hade han sparkat mig i rövva å jagat på mig tills jag gjort det jag ville.


Och mitt privatliv då.. ja.. vad ska man säga där.. inte mycket.. Det är ju inte helt okomplicerat om man säger så... ja tänker inte säga mycket mer än så...

Jag är ju en person som oftast försöker hitta lösningar på problem.. slår näven i bordet och säger att nä nu.. Nu är det slutgnällt!! Hur gör vi för att lösa problemen?!? Ja.. så gjorde jag på jobbet.. men det är lättare än privatlivet.. När jag blir så här.. drar jag mig undan, å bara vill försvinna ett tag. Vill inte prata, vill inte träffas, vill ingenting.. men så ska jag inte bli denna gång..
Äh.. va jag svamlar.. jag kommer ur den här svackan.. som alla andra gånger..
Imorgon kanske solen skiner både ute och inne.. hoppas...

adios...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar