"Svenssonliv"

Jag och Fredde satt och pratade igår om allt Svensson liv och allt gnäll. Folk som kan gå i taket för minsta lilla småsak. Att gatan är uppgrävd, att telefonen inte fungerar en dag, att inte julklappen från företaget kom mm mm.. Just då kan dessa små nederlag vara förenat med katastrof och Ragnarök för vissa människor medans det för andra inte var så farligt.
Jag tillhör väl själv mellankategorin av dessa människor.. när det händer kan man bli en aningens trött och uppretad.. men tänk om man dessa gånger kunde tänka lite längre. Att det finns dom som har det värre och att värre saker har ju kunnat hänt. Men alltför sällan gör man det. Utan får istället ett mindre utbrott och förbannar allt som gått snett.
Fredde har varit i Liberia och sett en helt annan del av denna värld vi människor ska samsas om. Han har fått distans.... Jag skulle också vilja göra nått sånt. Göra nått som får mig också att få distans, att uppskatta mer vad man har, att verkligen fatta på allvar hur en del människor i världen har det. Så kanske man inte klagar och gnäller så mkt över varmvattnet är avstängt en dag.
Visst ser man på TV hur miljontals människor lider världen över.. men har man inte upplevt det på nära håll så kan inte jag säga att jag förstår. Visst blir jag berörd men det känns så otroligt avlägset så man tar inte åt sig. Nu kanske jag låter väldigt kall och så men jag tror faktiskt att många känner som jag. Konstaterar när man ser på nyheter att Usch så hemskt.. Sen går man och sätter på vattenkokaren som för tillfället kanske precis gick sönder och blir ofantligt trött och less, när någon annan på andra sidan jordklotet måste GÅ i flera dagar för att ens få vatten!!
Nä.. jag skulle vilja göra nått helt annat. Jag beundrar de människor som faktiskt gör nått. Säljer hus och hem och flyttar iväg nån helt annanstans.
Ja.. vad hindrar mig?!.. Jaa.. naturligtvis den svenska bekvämligheten och tryggheten. Hur det än är så vet man var man har, man vet var man får och man vet vad man kan förvänta sig här i Sverige. Men ja just ja.. det var ju det jag skulle komma ifrån. Hmm.. då var alltså inte det någon ursäkt. :-)
Jaha.. Ja.. en stor del är väl att jag har Danne. Inte att han är till besvär, absolut inte. Men hur det än är så blir det lite knöligare att åka nånstans. Det måste planeras lite mer, han går fortfarande i skolan. MEN .. det finns inga problem som inte går att lösa. Jag var ju på väg en gång förut och det skulle funkat. Men frågan är ju om han vill. Vad gör jag om han inte vill?? Tvingar med honom ändå eller lämnar honom i Sverige med sin far?? Hmm.. jag tvingar honom!
Ett annat delikat litet problem är ju pengar!. Det kostar att åka iväg nånstans.. dessa pengar har inte jag med tanke på att jag tyvärr numera är arbetslös och inte kan lägga undan pengar. Jag kan sälja bil, saker här hemma.. men vad har jag då jag kommer hem?? Vilka pengar har jag då att börja om igen med?? förvisso.. det löser sig!
Och skulle jag åka iväg nånstans vad ska jag göra?? Jag har tyvärr ingen sjukvårdsutbildning och plugga till det kändes inte aktuellt. Jag kan scanna och verifiera fakturor.. undra om det behövs i djungeln eller i öknen?!? Förvisso är jag ju barnskötare.. det kan funka...
Ja å vart skulle jag vilja åka då?!? jag skulle vilja åka till Ecuador. Har alltid sagt att om jag någon gång ska tillbaks dit då ska jag även bo där ett halvår eller år minst. För att känna av kulturen och människorna, att kunna föreställa mig hur det skulle vara att leva där. Så dit skulle jag kunna tänka mig.. det som blir problem är att jag inte kan språket det minsta.
Ett annat ställe jag skulle kunna tänka mig att åka till är till Australien.. Varför vet jag inte riktigt men ja.. där kan jag iaf språket...

Hmm.. jaa.. vad ska jag göra med mitt liv igentligen?!? Att söka jobb och bli fast med ett 7-16 jobb känns inte alltför kul faktiskt. Jag vill inte bli fast och vantrivas med ett jobb,, jag vill se saker.. Jag är ung fortfarande, fast jag ibland känner det som att jaha.. nu börjar livet rinna iväg. Jag är för gammal för att göra saker. Det här hög tid att jag verkligen slå mig till ro, med karl, villa, volvo, vovve.. hmm. jaa.. en ford har jag.. ingen volvo. Men VEM säger att det måste vara så?? Jag själv eller andra människor runt omkring mig med det liv "svensson"livet skall vara enligt vissa?!?

Just nu går jag och funderar på hur det praktiskt är genomförbart att åka nånstans. jaja.. tänker säkert nån. Det har vi hört förut och ändå är du kvar. Men en viss person.. min syster.. sa en gång att jag var inkonsekvent. Efter det har jag inte varit det.. vad jag själv tycker iaf. Så vem vet.. jag kanske en vacker dag säger att Jaha.. nu är det klirrat och klart! nu åker jag till.. nånstans.. kommer hem .. nångång..
Det jag skulle känna vara mest jobbigt skulle vara att åka iväg från mina föräldrar. Dom är inte purunga längre och man vet inte hur länge dom blir kvar i livet tyvärr. Men äh.. jag får ta med dom helt enkelt. haha...

Som sagt.. lite funderingar har jag.. Och jag undrar vad jag kommer att pyssla med här i livet. Tänk om nån det visste och kunde tala om det för mig... men det är väl det som är tjusningen också. Att inte veta vad som ska hända... Ja.. nu har jag skrivit av mig lite.. Nu ska jag gå och göra något så svensson aktigt som att gå till tvättstugan!!

adjö!