Livets konstiga vägar...

Eller är det herrens outrundliga vägar.. hmm.. kanske det var så det var...

Jag är less på allt.. har så mkt funderingar i hjärnan och känner att jag börjar bli bitter!! Bitter på hur arb.livet sket sig å att folk inte ställde upp mer där .. bitter på privatlivet... jag kommer bli en Bitterf**ta. Och andra sidan.. blir jag lyckligare för det? Förmodligen inte.

Och den där glada, spontana tjejen.. vart försvann hon i allt det här?!? Det var längesen hon dök upp nu. Hon kan skymta till ibland från och till.. men inte alls på samma sätt som tidigare. Men hon finns där.. Det gäller bara att jag ska börja må bra igen så dyker hon upp. Den som igentligen är jag...
Och hur ska jag då göra för att hon ska komma tillbaks.. ja.. det finns en del jag kan göra. Delvis att inte tänka så otroligt mycket jämt.. men det är inte så lätt. Att göra saker jag själv mår bra av... Att kanske kämpa för saker jag vill ha.. Men på den fronten är jag till en viss del som en rädd liten hare. Som hellre flyr än illa fäktar... har nån sett en hare som fäktar förresten?!? haha.. fick en liten rolig bild i huvet nu....*fniss*...

Jaa. jag vet ingenting jag.. allt är bara ett enda virrvarr med frågor hit och dit, ifall, om ,kanske .. bla bla bla... Jag vet på sätt och vis vad jag vill.... men jaa. jag vet ingenting...

Det jag faktiskt vet är att jag snart ska göra naglar.. så fort damen i fråga behagar dyka upp.. haha..

Nu måste jag kila.. see ya..