Då var det över!

Jag har idag av avslutat fyra års slit, glädje, frustration, tokigheter å allt annat konstigt.

Den som inte förstår så har jag sagt upp mig.. eller rättare sagt. Jag har blivit uppsagd. Låter kanske inte så bra att bli uppsagd men i det här fallet är det nog just det. Och min sista dag har varit idag.
Kan säga att jag för en gångs skull gick dit med lätta steg och att jag faktiskt gjorde det jag skulle idag och inte bara drog när jag talat om mitt beslut. Många händelser har bidragit till att jag har valt som jag har gjort.
Mitt projekt som försvann, en grupp som löstes upp, en blogg som skrevs som tog hårdare än vad många tror. Eftersom det var så många osanningar i den, och nu ett projekt som gick helt åt H-vete pga av folk som inte lyssnat eller tagit mig på allvar. Det känns både bittert och frustrerande, särskilt när allt nu funkar bra. Men i ock med det å fler grejjer så orkar jag helt enkelt inte längre. En del kanske tycker jag är vek och att dom trodde det var mer ruter i mig. Men det är många detaljer som man inte vet om. Och jag kanske är vek eftersom många stannar längre än vad jag gjort. Men jag känner mig inte vek.. snarare känner jag att jag faktiskt värnar om mig själv. Vad jag ska må bra av i slutet...
Många gnäller å klagar på det där stället men gör inget åt det.. INGEN kan förändra något förutom du själv.. däremot kan man ta hjälp av andra för att få till en förändring. Men säger man inget så får man vacker knipa käft å sluta gnälla.
En del kanske tycker det är märkligt att jag inget sagt att jag ska sluta. Jag brukar höras och synas men näe.. jag ville inte det. Inte för att jag skäms på nått sätt utanför att det här har varit nog jobbigt att jag inte orkar med massa frågor och nyfikna blickar. Dom som har suttit nära har sett hur jag gråtit från å till ett par veckor å sett hur trött och sliten jag varit. Så detta kommer nog inte som en chock.....
Men usch.. några kommer jag att sakna riktigt mycket... Samtidigt som det gör ont någonstans inombords så känns det också riktigt skönt... Tårarna rinner nu men jag vet inte riktigt varför. Om det är av glädje, trötthet, saknad av vänner där vet jag inte. jaja..

Vad jag ska hitta på nu??.. ja.ingen aning.. vi får se.. jag tror att det kommer att lösa sig på ett eller annat sätt. Det brukar göra det.. jag ska landa i allt detta och försöker reda ordning i mina tankar mm. OCH försöka att inte bli bitter... kan säga att det är ruggigt svårt att inte bli det med tanke på allt som hänt. Men en 32-åring kan inte gå och bli bitter.. det är jag på tok för ung för..

Men ja..så så ligger det till. Är det någon som vill göra naglar är det bara att höra av sig =) Jag har all tid i världen just nu..
Och om ngn undrar nått kan jag tala om det också..

tack och godnatt...