Jag har kommit fram till en sak

Ja hör å häpna.. men det slog mig nu denna jul. Danne börjar ju bli så stor nu att han inte bryr sig så mkt om det är tomtar, gilanger, dukar och överdekorerat överallt. Vilket jag själv tycker är rätt skönt. Det räcker med ljusstakar, nån stjärna i fönstret å en å annan tomte. Och självklart en julgran.
När han var liten, då höll jag på att städa å pynta överallt... Men nu som sagt slog det mig att när han får barn. (vilket jag hoppas dröjer minst 10 år, helst mer) men då blir det till att börja om med det där igen. Och det vill jag säkert för att mina barnbarn ska tycka det är kul å mysigt att komma hem till farmor.. (Host.. farmor!! :-S )
Min mamma och pappa pyntar och fejjar i flera veckor för att det ska vara mysigt när barnbarnen kommer. Och Danne och hans kusiner älskar att vara hos mormor och morfar på julen. Det är så mysigt och juligt både ute och inne och morfar spelar julmusik på pianot och mormor står i köket. Det är väl så jag vill att mina barnbarn en dag också ska känna. Men ja.. det behöver jag inte oroa mig för nu direkt.

Sen tänkte jag på en annan sak igår när vi var på Midnattsmässan. Åberg påtalade det också. Att tänk hur många ensamma människor som sitter hela dagen och väntar på att äntligen få gå till mässan. Höjdpunkten på hela dagen. Då kände jag att jag skulle vilja göra något nått år. För dom som är ensamma. Jag har ideér i huvudet som jag tror kan funka i praktiken. Tänk va roligt det skulle vara att få göra något för dom. Det skulle kännas riktigt bra och meningsfullt. Ja det blir något att fundera över.

Nu ska jag gå och ta mig en skinkstut. gott!

hejpåre´