Sly

Den här semestern var inte helt lyckad om man säger så.

Den 13 augusti var en hemsk dag som jag inte kommer att glömma i första taget. Den dagen fick jag låta våran älskade kisse Sly somna in. 

Bland de första bilderna på Sly

Han har sen i våras gått ner i vikt. Jag har tänkt på att det var för att han började vara ute mer och jagade på skator och möss. Varje dag kom han hem med ett par fångster. 

Första mötet med Silja, henne stängde han sonika in i påsen genom att sätta sig på den!

Men sen en dag var han borta jättelänge. I över 12 timmar och för att vara han så var det länge. Grannarna kollade i förrådet och andra ställen. Men ingen katt.

Det skiljer bara några månader mellan dem, han tog till slut till sig henne och hade ett enormt tålamod med alla hennes lustigheter hon har för sig.

Så sent på kvällen så går jag ut för att ropa på honom igen. Då ser jag honom av en slump i buskarna, att han ligger där men bryr sig inte. Hämtar in honom och han var så trött. Orkade ingenting. Sen sov han mer eller mindre i ett dygn, tog honom till veterinären och hon konstaterade att han hade väldigt dåliga njurvärden. Riktigt dåliga. Men jag fick med mig special mat som han skulle få och han fick även komma in för att få vätskeersättning. Han var uttorkad också. Sen skulle jag komma tillbaka efter ca 3 veckor för att se om njurvärdena gått upp då med maten.

Efter det blev han jättepigg och precis som vanligt igen. Jag trodde att nu var det lugnt.

Men så var han borta igen, längre än vanligt. Kom till slut hem och så klen som han var då. Nä det gjorde ont att se. Han låg hela tiden under min säng. Orkade inte äta knappt, bara drack eller satt och stirrade. Hade fått en tid till honom veckan efter men insåg att han kommer inte att klara sig tills dess så jag fick en akuttid.

Bad mamma och pappa komma in för det var som att jag kände på mig att det här skulle inte gå bra alls. For till veterinären och då var han så otroligt dålig. Han bara jamade som att han ont, han orkade inte ens lägga sig ner. Bara med bakdelen. 

Veterinären som kom in hade läst hans journal och tittade på honom och sa det jag fruktade mest. Han kommer inte att klara sig. Jag visste det ju men tårarna bara rann på mig... och nu med när jag skriver om det. 

Ett av ställena han INTE fick ligga på!!

Jag ville helst att Danne skulle hinna komma in till stan så att han fick vara med. Men ringde honom flera ggr och fick inte tag på honom. Till slut skulle han inte hinna dit innan de stängde. Så jag sa att vi låter honom somna in nu. Han ska inte behöva plågas en natt till för han klarar inte det.

Veterinären sa att det var helt rätt beslut. Visst kunde de lägga in honom och vätska upp honom men han skulle bli lika dålig igen om ett par veckor. För han hade inte mer än 10 % av njurkapaciteten kvar. 

Att han inte försvann i nån bil är ett under!!

Så där och då fick han en spruta, han behövde inte ens en lugnande för han var så borta. Så i min famn somnade min älskade Sly, tårarna rann som floder och det gjorde så ont i hela mig. Men han såg så fridfull och lycklig ut. Som att han log. 

Jag tog hem honom för jag ville att vi själva skulle begrava honom. Det var en jobbig färd att köra hem. 

Myser bredvid Livia som bara är en vecka gammal.

Kom in med lådan och mamma var här. Mamma som också älskade Sly blev också så ledsen och grät hon med. Danne hade ringt så jag fick berätta för honom att Sly inte finns längre. Jag tror inte att han förstod riktigt. För innan han for var han ändå ok. 

Så mycket som jag grät den dagen har inte jag gråtit på flera flera år. Jag grät så jag mådde illa och fick ont i huvudet. Sov ett tag men så fort jag vaknade grät jag igen. 

En av alla promenader han var med på.

Danne kom hem tidigt dagen därpå, han fick se honom när han låg i lådan. Min son som aldrig gråter grät. Vi satt där båda två och tårarna bara rann på oss. Livia förstår inte tack och lov. 

Sen for vi till Alsen. Efter mycket om och men hittade vi en plats där han kunde bli begravd på. Pappa hjälpte till att gräva den. Sen öppnade vi lådan och klappade Sly en sista gång innan vi täckte lådan med gjord. Jag hade snickrat ett kors och gjort en skylt med hans namn på. Kanske låter löjligt men jag hade faktiskt köpt en varsin ros åt oss alla. Mig, Danne, Livia, Mamma och Pappa, men vi stod där allihopa och grät. Danne satt kvar nästan en timme efteråt och det gjorde så ont i mig att se honom så ledsen. Den där katten var så speciell för oss allihop. Älskad av grannarna och så personlig.

Anledningen till att han flyttade till oss och betyder så mycket för mig är för att jag var i en mycket dålig relation. Några som var med då sa att hade inte det där tagit slut då kanske inte jag hade varit i livet till slut. SÅ illa var det!! Den kille var väldigt allergisk mot katter... jag skaffade då Sly för då kunde han inte komma hit mera. Besöken slutade och Sly var början till slutet på den där relationen. 

Sly upptäckte också att jag var gravid innan jag gjorde det själv, var efter mig vart jag än gick, låg ovanpå mig och höll om min mage, vaktade mig. Jag tyckte att han var skitjobbig!! Men när han förstod att jag visste att jag var gravid då lugnade han ner sig.

Han följde ofta med mig och Crispo på våra promenader, och la sig alltid där han inte fick ligga, väl medveten om att han inte fick ligga just där!

Trodde att han skulle dö om han såg botten på matskålen, då höll vi på att svälta ihjäl honom, hoppade in i bilar som stod parkerat på gården och då de inte stängt bildörren, gick in till grannarna för att kolla läget, när allt var ok då gick han ut. Hos ena grannen gick han och sov ibland. En otroligt underbar och vacker katt. En liten farbror, han kändes nyfiket klok.

Forfarande sörjer jag honom och saknar honom enormt mycket. 

Crispo ville inte gå ifrån graven.

Sly:s gravplats.

Dock har det flyttat in en kattjej hos oss nu. Sally, hon är två år och liknar lite Sly till utseendet och även lite till sättet. Jag var inte alls sugen på att skaffa en till men Danne ville det gärna, det kändes som att det fattades nått tror jag att han tyckte. Jag kände det mera som att vi svek Sly genom att skaffa en ny. Men ja, nu är hon ju här och hon verkar trivas. Crispo blev hon väl inte så där jätteimpad av men de hälsar nu i af. Hon är en katthemskatt men får nu permanent boende hos oss. Silja och Sigge har accepterat henne också med viss reservation dock. 

Men en sån katt som Sly var hittar vi nog aldrig igen. 

Sov så gott du kära och älskade lilla missen!! :-(

Stockholm i mitt hjärta!!

Jag och Livia tog oss en liten tripp ner till Stockholm efter att jag jobbat på Stråket. Behövde komma bort ett tag kände jag.

Flisan åkte tåg för första gången, hon var jätteduktig på nervägen, inte lika duktig på hemvägen. haaha

Här hade hon precis råkat slagit sig så hon har en liten tår under ögat.

Hötorget, jag gillar det och vi köpte lite frukt åt oss här.

Efter en stadig frukost på hotellet begav vi oss med spårvagn till Skansen.

De första filurer vi träffade på var dessa änder. Livia blev förtjust och vågade sig ännu närmre efter att jag tagit det här fotot.

Först gick vi till Skansen akvariet, tror det heter så. Där såg vi dessa små silkesapor. Men så små och söta de var och pigga. Lilla ungen ser ut som en skrynklig liten farbror.  

Sen kan man ju gå in en sväng till Lemurerna. De ser ju för roliga ut de där typerna. När vi var där var det jättevarmt så de höll sig i skuggan. Den här killen eller tjejen satt som en liten staty på staketet. 

Sen gick den fram och satte sig bredvid Livia och kollade efter vad hon kikade på. Såg så roligt ut, hon såg dessutom inte att den satte sig där .......

....... när hon upptäckte det blev hon så här glad!! :-)

Hon verkligen älskade lemurerna och var helt salig över att se dem och komma så nära. Hon hade säkert velat kram dem men se de gick ju inte, men jag tror att hon klappade handen på den som satt bredvid henne.

Efter det gick vi vidare och stötte på denna "lilla" krokodil. 

Kungsboan var bra stor!!

Rolig fyrkantig fisk, det syns inte här på bilden men den var fyrkantig.

Det här är Curry och jag fick vara med om en rolig naturupplevelse med honom. Livia skulle sova så jag gick med henne i barnvagnen och satte mig vid Berguvarna. Där stod en farbror och matade ekorren och några fåglar. Han pratade på dem och kallade på dem. De hette bla Fantomen och Knut. Curry sprang över mig ett par ggr och höll på att kika in på Livia i vagnen när hon sov. 

Farbrorn berättade att han förut varit där varje dag och gett dem mat men att nu när han blivit äldre var han bara där ett par ggr i månaden. 

Jag ser att det kommer en påfågel längre upp i backen och du utbrister farbrorn. "Meen Gustav!!! Vad roligt att du kommer!!!" Och när påfågeln hör hans röst sätter han av nerför backen!! Springer för allt vad fjädrarna håller och sen hoppar han upp på stenen och får sig lite käk han med. Såg så himla roligt ut när han sprang emot farbrorn i full karriär. 

Livia fick också se Curry, Fantomen och Gustav när hon vaknade.

Sen gick vi till Lilla Skansen. Det gillade hon. Lekte och kollade på massa saker.

Här kikar vi sälarna eller "fisk" som Livia sa. Inte lätt att hålla reda på alla olika djur man får se!

Bustjejen!

Älgar är vi rätt vana att se, dock inte så här nära kanske.

Björnarna var inte så roliga, tror att de tyckte det var på tok för varmt denna dag.

"Slyyy" sa hon när hon såg lodjuret, den hade fått span på en ekorre som satt i trädet ovanför och retades.

Några vildsvin stod vi och tittade på ett tag.  Här hade hon satt på sig hörlurarna. Ser lite roligt ut men hon är smart. När hon blev trött av alla ljud och alla intryck, då ville hon ha på sig hörlurarna och ville att jag skulle dra upp sufletten. Sen satt hon där, lugnt tillbakalutad och vilade sig. Smart!

Här var vi på väg att gå hemöver. Vi hade varit på Skansen från kl 10 till kl 17, en riktigt heldag och sett så många roliga djur och lekt så mycket. Hon var rätt trött när vi gick därifrån.

Andra dagen åkte vi buss ut till Haga Slottspark. Det här huset ser lite småroligt ut och väldigt malplaserat om jag får säga så. 

Vårat mål var för dagen Fjärilsmuseét som ligger på Haga. även dessa roliga buskar fanns där. De växte så att de blev en koja.  Det upptäckte damen så jag knappt höll på att ta oss därifrån.

Men till slut så kunde vi gå in och kolla på fjärilarna. De är otroligt vackra men jag måste ärligt säga att jag tycker att de är lite äckliga också.

Något som Livia tyckte var ruggigt äckligt det var denna lilla väna sköldpadda som kom och gick efter gången. Hon gallskrek när den kom emot henne. Sprang och skulle upp i min famn på en gång. Ibland så modig och ibland försvann all modighet i ett nafs! 

Fjärilsmuseet har även ett STORT akvarium med ett par rätt stora hajar Vi stod länge och tittade på dem.

Sen ut till den tropiska värmen och till fjärilarna igen. Den här lilla fjärilen satte sig på min kamera. Sen flög den och satte sig på Lillans huvud eller om det var handen. Jag minns inte för det blev sån kalabalik igen. Hon gillade det i allafall inte. Att titta på dem på avstånd gick bra men de fick inte komma för nära. Jag håller med! 

De hade även guldfiskar eller om det är karpar i en stor tank. Man kunde till och med klappa dem. Vi hade dessutom tur för de matades precis då vi var där. Blev ett väldans liv när de fick maten.

I väntan på att de ska komma så hon fick klappa dem

När det var sovdags gick jag en promenad runt slottet. 

Ekohuset tror jag att detta roliga hus heter. Det ska vara bra eko där, jag testade dock inte för Livia sov ju. Bäst att inte skrämma upp henne med att börja gasta då. Efter det for vi tillbaka till hotellet. Gick en shoppingrunda på kvällen innan vi la oss.

Nästa dag åkte vi ut till Djurgården med spårvagnen och gick på Junibacken. Det kan jag säga var ett poppis ställe. Här sitter hon inne i Muminhuset. Så mysigt de har gjort det och bra. Jag var där med Danne när han var liten så roligt att komma tillbaka igen . Så många år senare. 

Bus i Mumindalens båthus

Sen var det gott att få lite korv med bröd :-)

Efter mycket bus hos Pettson och Findus, hon prinsessan och andra filurer så var det dags för en liten gudstjänst. Livia tog i för fulla krafter i sången! 

"Lilla Gubben"  Lite tveksamhet innan hon lyftes upp men sen var hon en lycklig tjej. 

Min lilla tjej gillar huvudbonader av alla de slag. Denna brandhjälm hittade hon och den skulle hon ha! Så den fick hon som ett minne från Junibacken.

Vi var på med en liten sångsamling de hade där. Hon var trött men orkade ändå klappa händerna och dansa. Efter det slocknade hon på två sekunder i soffan. En intensiv förmiddag. 

Medan hon sov gick jag en promenad utmed vattnet.

Passade även på att gå in på ett båtmuseum. Här är den båt Kungen och Drottningen åkte då de gifte sig och även Victoria och Daniel när de gifte sig.

Sen hon vaknat gick vi på Aquaria. Hon bara tokade sig då vi skulle ta kort på oss själva utanför. Busfrö!!

Gick i regnskogen och hörde åskan.

Fiskarna alldeles när man kommer i. De var hon intresserad av och hade nog gärna klivit ner i vattnet om jag inte hejdat henne.

Stort akvarium med stora Rockor fanns där. Roligt var att man såg hur de simmade under henne där hon stod. Hon tyckte att det var lite konstigt första gången.

Konstiga munnar de har!

Springer över hängbron som var lite läskig första gången då den gungade lite. 

De har ett projekt med öringar på Aquaria. Här var det tvåårsgamla öringar som senare ska släppas ut. Sen kommer de tillbaka till samma ställe och lägger ägg. Rätt kul att de hittar tillbaka varenda år.

Sista dagen skulle vi ta en båttur. Hon hade pekat på alla båtar så jag tänkte att då åker vi lite båt. Ytterligare en fin dag hade vi.

 Men hon var ganska less och var inte så rolig att ha med.

Men en stund tyckte hon att det var roligt. 

Efteråt gick vi till slottet. Vi klev av lite tidigare för damen var inte alls på humör för att sitta kvar i båten

Sen tog vi en fika inne på slottet som vi var det dyraste fika jag någon sin köpt. Fick äta med andakt!! Här hade hon inte alls så mycket humör kvar.

Hon somnade tämligen fort efter fikat och då gick jag tillbaka till vårat hotell

Sen for vi med tåget hem. 

Hade riktigt bra dagar och vi hann se och göra otroligt mycket. Hon var jätteduktig som orkade allting.  En mysig resa men det var skönt att komma hem också. Så är det ju alltid.