Våga vägra bli sjuk!!

Jag har ont i halsen! Det gillar jag inte! Tänker INTE bli sjuk!! Tyvärr är det lätt hänt då solen och lite värme faktiskt börjat titta fram. Men ska försöka göra en kur.. eller bara hoppas på det bästa.

Här är någon som inte hoppats på det bästa.. hehe.. Tänkte bara visa en bild på att hon inte alltid är så go och glad. Helt jättearg är hon ju inte riktigt här. Men på väg att bli.

Vi var på öppna förskolan i veckan. Träffade andra barn och var med på sångsamling. "Fröken" sa att hon är så rolig att sjunga för hon ler så stort och verkligen ser ut att gilla det. Och det gör hon! Hon gillar när man sjunger för henne.

Lite trött och väntar på att jag ska bli klar så man får lägga sig i vagnen och sova en stund. 

På promenaden såg jag och Crispo denna lilla filur. Shit så snabba de är!! Crispo såg inte först vad det var för något men sen blev han helt förstelnad. Han stod blixtstilla och kikade på ekorren.

Den studerade nog oss också tror jag. För så där satt den en bra stund och bara tittade. Roliga djur det där.

Är vi lika? Jag tycker att hon mer och mer börjar likna en annan person. Men visst är hon lik mig fortfarande. Väldigt mkt. :-)

Idag rensade jag rabatten. Hittade denna snödroppe, skottade undan den snöhög som var kvar, sopade bort massa grus och tog även bort julgranen. Som äntligen tinat fram så man kunde göra det.

Är inte säker, men tror att detta kan vara påskliljor.

Idag sov hon så kort stund ute i vagnen så jag tänkte att hon kunde sova klart inne. Det stormar ute dessutom. Som synes var inte hon med på samma tankebana som mig :-(

Ikväll har jag ätit tacos med Danne och två av hans klasskompisar. Trevligt var det och sen drog de på fest. Ja nä men jag sitter här jag. Det funkar det också.

När de gick så var det värsta snöstormen.. hehe.. skönare att vara inne!

Ha det gött!

Bilder bilder

Jaha.. skulle precis till att blogga men nu låter det som att Fialotta vaknade.. Ja ja.. Så länge hon inte skriker kan hon ligga en stund ute i friska luften. :-)

Poserar lite i fina vita tröjan. Hon hade en likadan men en rosa, den hann hon knappt ha innan hon växte ur den. 

Var på Barnens Hus för någon vecka sen. Hittade den här roliga lilla mössan :-) Ska hon ha den till nästa vinter kanske. Min lilla eskimåtjej 

Wow!! Inte en barnbild! ;-) Målat lite naglar chockrosa. Kändes lite halvroligt att ha en sån färg. Brukar inte ha det så ofta. 

Tog och gjorde ett storkok med barnmat för ett tag sen. Här är det en köttgryta jag gör. Gick riktigt bra faktiskt. Men var trött efter att ha stått i flera timmar framför spisen. Men nu har jag så det räcker en liten stund. 

Självklart hade jag sällskap under tiden. Sorterade ut dåliga verktyg vilket var ungefär de flesta. 

Här är den färdiga samlingen, torsk, pasta, köttgryta, havregrynsgröt och päronpuré.

Mormor och morfar köpte lite mat åt mig och Danne häromdagen. Skönt så slapp jag laga mat för en gångs skull. Men Lillan ville gärna också smaka. :-)

Var och firade äldsta systerdottern som fyllde 19 år i veckan. Tänk va stor hon har blivit. Den lilla tjejen som gick omkring och ropade efter Danne när hon var liten. Här får Biggles hälsa på Livia. Hon blev inte det minsta rädd utan skrattade bara. Hon gillar verkligen djur! Så kul att se henne då hon storler då katten eller hunden kommer.

Där de bor är det värsta djurlivet. Grannen matar rådjuren så de är där och äter varje dag. Den här bilden blev rätt rolig för rådjuret hänger som i luften. Den blev rädd för en katt som lugnt gick på vägen alldeles bredvid. 

 Fruktsallad med grädd, kokos och lite chocklad blev vi bland annat bjudna på. Det var riktigt gott. Till middag fick vi plocksallad. De hade gjort i ordning så man fick ta vad man ville. Skitgott var det. Trodde inte man kunde bli så mätt på sallad men det kan man visade det sig! :-)

På väg hem for vi över Rödön och såg solnedgången. Så otroligt vackert. Vi bor bra fint!!

Härifrån vill man inte flytta i första taget. Det är synd bara att man inte uppskattar och utnyttjar den vackra natur vi har här. Men ibland så stannar jag upp och bara njuter.

Vi var på Öppna Förskolan i torsdags. Här har vi lite sångsamling. De andra barnen kunde inte sitta helt själv men Livia kunde det. Hon satt så gulligt rätt upp och ner och lyssnade på Fröken.  

Busfröken!! Hon har fått två tänder nu. Och har väl inte varit helt fantastiskt kvällstid/natttid. Men igår var hon bättre än vad hon varit på länge. Så nu kanske värsta tandsprickningen gått över. 

Ibland är hon så otroligt lik, ja inte mig om man så säger. Rätt roligt att se.

Hon vaknade inte vill jag bara påpeka. 

I övrigt går väl livet på som vanligt. Vissa saker har hänt som gör mig lite ledsen, missförstånd typ. Förutom det mår jag rätt bra igen. Har varit rätt trött för en vecka sen. Det märks när inte Danne är hemma. Han hjälper mig mer än vad jag trodde. Men nu är han hemma igen och det känns skönt. Får lite sällskap då vi äter middag. Det är inte fel. :-)

Nu ska jag se om jag hinner läsa lite bok innan hon vaknar. :-) 

Ha det bra och var rädda om varann. 

En hund och en katts dagbok

Riktigt roligt!! :-)

HUNDENS DAGBOK:
07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!

KATTENS DAGBOK
783:e dagen i fångenskap...
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.
I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias...

Är det så här mina djur känner det.. ojoj oj! :-D

Funderingar...

Såg ett inlägg idag på Facebook som jag har funderat på från och till idag och särskilt nu ikväll. Det stod så här.

"Försök aldrig att vinna tillbaka en person som valt att FÖRLORA dig"

Jag vet inte om jag direkt kan hålla med.
Jag ser det så här.. Att om en person väljer att ta bort mig som vän, tänker inte på Facebook nu, och som jag räknat som en nära vän. Då skulle jag vilja veta om jag har gjort något? Om relationen ändå kan räddas? Varför det blivit som det blivit.. För helt klart har ju något hänt.
Är det någon jag inte håller nära då var det väl "skitsamma"
Jag kan tycka att det beror helt på vad som har hänt och hur min del i det hela ser ut. För som sagt.. oftast finns det väl en anledning att personen försvunnit eller plockat bort mig som vän. Och det finns alltid två sidor av en historia...

Dagens reflektion...