Ett trist inlägg...

Japp.. det blir det här.. vet inte varför jag egentligen skriver det om jag tänker efter. Kanske helt enkelt för att det var längesen jag skrev här nu... igen..

Vad har hänt sen sist? Ingen aning, mer än att mitt hem ser ut som ett bombnedslag. Vardagsrummet hittade jag nyss. Kul.
Köpte en grej till Lillan och då fattas det en del.. Oerhört irritersamt!!
Silja fyller år idag och jag har ännu inte gett henne hennes födelsedagspresent. Orkar inte..

Som ni kanske förstår är jag less.. och trött.. Det kostar på en gammal kvinna som mig att ja vadå, ta hand om ett barn? Vem är inte trött av det?!

Ja ja, skit i det, jag ska inte gnälla. I vilket fall som helst så har det varit Alla Hjärtans Dag. Det firades genom att jag "kidnappade" en kompis och drog på utflykt. Vi for till Lit till Caritas Kafé tror jag att det heter. Riktigt fint och gott var det. Rekommenderas varmt!

Dagen till ära var jag mycket ambitiös och lagade Hjärtbiffar!. Tyckte det var lite roligt att göra dem. Förstår inte att jag inte tänkt på det tidigare. Så enkelt!! Dock glömde jag att "spritsa" hjärtan på dem med ketchup. Var så hungrig när de väl var klara. 

I söndags var det jättefint väder, lite kallt dock. Jag och Livia gick ner till Badhusparken och kikade lite. Gick över till Frösön men tog bussen hem. Så lat var jag! Dock sen jag handlat inne i stan igen och skulle ta bussen uppöver backarna så for den bokstavligt talat rakt framför näsan och chaffisen vinkade åt mig!! Fräckt!! Så jag fick ta apostlahästarna uppöver! Ja, motion minsann!

Fialotta låg och pratade med mig. Hon har ett "storkbett" mellan ögonbrynen, precis som jag hade då jag var liten. Och ibland så syns det mer och då ser det nästan ut som ett hjärta. :-)

Vad som är nytt är att hon sitter själv. Hon började med det förra tisdagen tror jag. Nu sitter hon rätt stadigt och far hon lite åt sidan eller framåt så reser hon sig själv upp igen. Duktig tjej! Men tycker det är så tidigt. Hon är ju inte ens fem månader. Imorgon blir hon det! 

Nedan lite fler bilder från Badhusparken.

 Nä go vänner.. nu ska jag fortsätta att titta på en serie jag har fastnat för. Och jag längtar tills på lördag. Då ska jag ha en myskväll. Ost, vin och vindruvor. MUMS!

När kommer våren??

Jaa, jag vet att det är lite för tidigt att hoppas på våren men jag kan inte låta bli. Dock har jag kommit fram till en sak. Jag kommer inte gilla att det regnar på sommaren. Allt blir blött, hunden dyngsur, regnskydd på vagnen, ett himla stök. På vintern när det snöar behöver man inte hålla på med sånt stök.

Det är i af jobbigt att hålla på att rulla runt dagarna i enda.. Å inte gör det saken bättre att en katt sitter och dumglor på en. Hehe..

Idag var vi med en nyfunnen kompis och hennes son på Djungelhuset. Har aldrig varit dit och idag var det tack och lov lugnt, bara vi och 3-4 barn till tror jag. Bra invigning i den världen. 

Innan jag tog det här kortet låg Crispo så fint bredvid henne och tittade men precis när jag skulle ta kortet så ville han vara med på närbild. Snyggt!

Idag ska man äta semlor då det är fettisdag. Och det har jag minsann gjort och även gjort mig förtjänt av. Gick ner till Djungelhuset och även hem. En gomiddag snickrade jag ihop också. Karré med egna gjorda klyftpotatisar och morot, bea och sallad med fetaost! M U M S!! Men jag måste lära mig att jag inte orkar äta så mkt längre. En semla har jag kvar tills kvällsvarden. Danne ville inte ha sin så mer åt mig! Imorgon får det bli en långpromenad igen.. :-)

Ha det gött !

Bilder ur mitt liv.. :-D

Och en massssssaaaa bilder på min kära dotter.. :-)

Fast här är både hon och jag. Hon har precis vaknat här och ser lite pömsig ut..

I förra veckan började hon vända sig om. Men hon blir ju så arg när hon har gjort det för hon kommer ju ingenstans.

Pippilottadag! :-)

I Lära-Gå-Stolen som hon är lite lite för kort för än.. men snart så blir det full rulle här och vi andra får akta hälsenorna 

Stor tjej håller nappflaskan själv. Kan man bli mycket sötare? 

Ulla.. Ja Ulla är en liten varelse som inte så ofta är med på bild. Men här är hon. Väntar lite otåligt på att det ska serveras mat. Det börjar nalkas vår för hon har börjat vara framme mera! :-)

Försöka ta brorsans näsa är kul! :-)

Hon sover precis som mig med fötterna. Ihop! haha

Idag har vi varit hos mormor och morfar. Jag, Crispo och hans polare Biggles gick en promenad på ett par km. Gick förbi en granne som hade skjutit ett par rävar.

Och orrar.. eller är det tjädrar?! Vet faktiskt inte. Men lite groteskt såg det ut när de hängde där på väggen.

Här är en av många bilder jag fick på bägge tillsammans. Jag vill inte att de ska posera för det blir så "stelt" tycker jag. Men det gör genast att det blir lite svårare att ta bilder.

Så här såg de flesta korten ut. En halv hund och en hel, eller bara på snö! haha

Jag är trött idag, sov så dåligt så ikväll blir det till att ta det lugnt och vila. 

Ja Danne då.. han mår bra. Han fyller snart 18 år!! TÄNK va?! helt otroligt!! Det var ett tag sen han var lill liten.. Saknar den tiden med honom men samtidigt skönt att han är så stor som han är.

Ha en bra kväll!

Livets konstiga vägar..

För exakt 1 år sen och 6 dagar sen förändrades mitt liv rätt ordentligt.
Det var då jag fick veta att jag väntade barn.
Hela mitt liv blev helt uppochnervänt. Jag trodde det var ett skämt, det måste vara något fel på testet. Jag tog ett till och det testet var också "felande"... Men ja, jag var med barn. Att så många frågor och funderingar kan få plats i en hjärna är ganska fascinerande.
Jag visste varken ut eller in, vad jag skulle göra eller någonting alls. Kaos kan man kanske lugnt säga.
Hon var ju inte direkt planerad, mitt liv var jag nöjd med, kanske inte jobbet direkt men det funkade. Jag ville utbilda mig till Ordningsvakt och fortsätta att jobba inom det. Ville ha roligt med vänner nu när den äldre varianten av barn jag har var så stor. Att då börja om igen kändes skrämmande, läskigt , galet , helt uppåt väggarna!
Även fast jag valde att behålla barnet så tvivlade jag länge, väldigt länge. Mådde riktigt risigt mellan varven. Undrade mer än en gång om jag hade tagit mig vatten över huvudet. Inte gjorde det saken bättre av att jag blev stor som ett hus, fick ont i bäckenet och blev otymplig som en elefant i ett glashus. Mellan magen och ratten i bilen var det en cm som skiljde till slut.
Men så kom hon då, efter mkt smärta och slit. Jag somnade mitt i krystvärkarna för jag var så trött och när hon väl var ute förstod jag det inte riktigt. Helt plötsligt var den där "saken" som sparkat på mig i så många månader ute, jag fick träffa den där människan som vänt uppochner på mitt liv. Hon var så liten men ändå så stor, kladdig och så mycket hår. Och jag.. jag var fortfarande i chock tror jag. Sa till Cissi som var med att jag fattar inte det här..
Men tänk som moderinstinkten och morderskänslan så snabbt infinner sig ändå. Hur jag så ogärna ville släppa mig henne ifrån mig. Lilla gumman.. <3

Nu ligger hon och snusar i sin säng, har precis fått mat. Satt med henne en stund i famnen och bara snusade på henne. Den kärlek man känner för sitt barn är obeskrivlig. Jag var så ung då Danne föddes, jag njöt inte på samma sätt. Jag älskade och älskar honom naturligtvis också. Men jag ångrar att jag inte tog vara på den tiden då han var liten mer. De växer så fort och snart blir han 18 år, han är vuxen då. Myndig! Han vill inte längre sitta i knäet (tur är väl förvisso det.. hehe ) och jag får inte snusa på honom eller höra hans tjatter om dinosaurier längre. Men ser jag på bilder när han var liten så minns jag ju hur go han också var. Minns när jag hämtade honom från dagis och han kom emot mig , gick långa steg, svängde med armarna som han brukade göra och säger "maaammmmaaa.. idaaaa.. då har jag och Emil ... " ja och berättade vad de nu hade hittat på. Eller när han satt vid köksbordet och pratade, blev helt tyst för då hade han somnat, maten tog så lång tid att bli klar. Lilla gubben! <3
Eftersom jag saknar den där tiden så mycket är jag både glad och tacksam att mitt liv tog den här vändningen. Att jag faktiskt får uppleva det igen, fast jag inte alls hade tänkt eller trott det. Det går så fort allting. Hon har idag ätit sin första portion havregrynsgröt med banan. Det blev en kladdig historia.
Kan det inte finnas en pausknapp som gör att tiden stannar här ett tag?!

Varför skriver jag det här nu, vet inte faktiskt. Jag känner sånt lugn i mig på ett sätt jag inte gjort på länge. Och jag har blivit exakt en sån mamma jag inte skulle bli. Lägger upp bilder på henne och berättar vad hon har gjort. Dock utelämnar jag blöjinnehåll. Men hon är så söt och då får man dela med sig. Och väldigt lik mig, jag ser naturligtvis fadern i henne också men det är inte så mycket. Jag tror nästan att jag gjorde henne helt själv.
Han ska vara stolt att han har fått en så fin tjej. Och han missar så mycket, det är så synd och jag tror han någon gång kommer att ångra sig.

Och Danne, han är en jättebra storebror. Tar hand om henne jättebra. På det här kortet fick hon sitta och titta på när han spelade. Jag tog henne och då började hon storgrina, satte tillbaks henne hos honom och då blev hon tyst. Hon ville vara med brorsan.

Visst kan jag bli och är trött. Ändå inte så mycket som jag trodde att jag skulle vara. Däremot hade det ibland varit skönt om någon bara erbjöd sig att ta med henne på en promenad i vagnen eller bara kom hit och lekte med henne så jag kanske kunde ta ett bad. Det längtar jag efter. Det var många som sa då jag blev med barn att de skulle ställa upp och hjälpa till. Men ja, det kunde jag ju räkna ut redan då att så skulle det inte bli. Vilket jag kan känna mig besviken på.

Jag har ändå min mamma och pappa som gärna ställer upp.

Det här var från dagens promenad. Solen börjar värma lite nu och det känns skönt. Livia sover bara en halvtimme i vagnen och sen är hon vaken, sitter och tittar på det vi går förbi. 

Jag är lyckligt lottad att mitt liv tog en sån här vändning!